Sömn gör en mer positivt inställd till livet

Igår kväll åt Melwin hela tiden, en gång i timmen. Hurra tänkte jag, och funderade på om han åt upp sig för att klara sig längre på natten. Dessutom fick vi i honom 110 ml ersättning blandat med bröstmjölk. Men vi fick krångla länge, han ogillar både ersättning och flaska.. Men av någon anledning gick det bra så länge som han kollade på tv? Knäppis.  Men återigen blev han pigg av ersättning, jag gillar inte riktigt den.. Men tillslut lyckades Jocke få en övertrött Melwin att somna vid halv tolv. Som vanligt låg jag då och drömde om att bebis skulle sova lääänge, tänk om han skulle sova enda till.. Fyra???? Hoppashoppashoppas. Jag lyckas somna strax innan tolv. Melwin vaknar, *kollar på klockan* 0.15. Typiskt. Bebis äter och somnar om. Han vaknar *kollar på klockan* 01.45. Kom igen? En och en halvtimme? Mer kan du väl ge mig! Nästa gång vi vaknar är halv 7. Kan knappt tro mina ögon och räknar antalet timmar om och om igen i huvudet. 4.5. FYRA OCH EN HALVTIMME!!!! Vilken lycka. Melwin äter och somnar om. "om jag somnar nu hinner jag säkert sova i minst 2 timmar till innan han vaknar!!" jätte uppspelt. "hihihihihihi då har jag sovit massor!!!" efter en stund: kan inte somna. För uppspelt!  Lyckas tillslut somna och Melwin vaknar klockan 8, klockan 9 och klockan 9.30. Petar då på Jocke och säger att nu får han gå upp med bebis, JAG ska sova. Och sover gör jag. Vaknar ett par timmar senare och känner mig ovanligt positiv. Man behöver verkligen lite sömn då och då