jag fångar dig när du faller

Melwin har en ny favoritlek. Han sitter på golvet och jag sitter bakom, så kastar han sig bakåt med ett förtjust skratt och tittar på mig med ett stort leende när jag fångar honom precis innan han slår i golvet. Vi gör om denna procedur några gånger med samma glada resultat varje gång. Han vet att jag kommer att fånga honom varje gång, han vet - inte tror. Han är så säker på att jag kommer finnas där för att ta emot honom varje gång han faller. Han vet det eftersom han litar på mig. Det är det som gör leken så rolig för honom. Tänk den gången som jag inte kommer finnas där när han ramlar, det gör ont i mig. Men Melwin tänker inte så, eftersom han litar på mig. Är det inte otroligt? Barns förmåga att helt kunna lita på sin förälder, det är kärlek.

konsten att ta till vara på varje värdefullt ögonblick

Det är en evig balansgång, det där med vardagen. Man har så många bollar i luften, man ska hinna med skolan och allt arbete det bidrar till, man ska hinna med allt i hemmet, familjen, vänner, träning och någonstans där ska man komma ihåg sig själv också. Jag älskar min vardag, jag har kontroll över allt och det är en perfekt balans mellan fritid och arbetstid, jag hinner med allt jag vill och känner att jag behöver göra.

Som idag, jag är ledig från skolan för att plugga hemifrån. Jag har precis skrivit klart min hemtenta som ska in på onsdag, det ska bara ske några små ändringar innan jag lämnar in den slutgiltiga texten. Då kan jag ta en paus från arbetet och ta en dans med min prins. Min underbara mysiga son som somnade mitt i dansen, då vet man vad som egentligen är viktigt här i världen, just precis, han. Det får man ta med i hjärtat till nästa stressiga period.

bekännelser

Idag lärde jag mig något om mig själv, tack vare andra. Jag tycker ofta att det är så, ju mer man pratar med andra desto mer inser man om sig själv

Idag hade min arbetsgrupp en diskussion om psykiska besvär, medicinering och ungdomar. Jag har ju en del erfarenhet om ämnet eftersom jag själv varit där, många gånger. Jag berättade om mina upplevelser - skammen, känslan av otillräcklighet, hjälplösheten och orkeslösheten. Den där känslan av skräck som etsat sig fast i gommen och den fadda eftersmaken av rädslan. Om känslan att inte kunna få luft, att kvävas om och om igen. Och hur svårt det är att be om hjälp

Jag brukar inte prata om det, jag tycker att det är jobbigt eftersom jag på något plan skäms - att just JAG mådde så. Och den ständiga rädslan över att falla dit igen.

Samtidigt kan jag önska att fler vågade prata om sådana saker så att man vet själv att man inte är onormal, och att det finns fler som upplevt samma saker. Kanske att folk behöver öppna sig mer för att det inte ska vara så tabubelagt. Därför är jag glad att jag tog upp det, det var som terapi för mig. Att berätta något man upplevt för andra gör att mer ser saker från deras perspektiv och inser saker som man missat själv

Det jag idag lärde mig var varför min graviditet blev så jobbig. Eller ja, jobbig är en underdrift. Jag mådde inte bra när jag blev gravid, och trodde väl egentligen inte att jag kunde bli gravid på grund av medicinerna. Ändå fanns han i min mage, precis efter att vi bestämt oss för att försöka. Min Melwin mirakel

Jag kan nu i efterhand känna skuld över att jag önskade mig ett barn när jag själv inte var kapabel till att ens ta hand om mig själv, med det såg jag inte då. Då var längtan efter ett barn större. Kanske att det var skuldkänslorna som skapade mina graviditetsbesvär. Kanske att illamåendet egentligen var psykiskt - ett kroppsligt straff skapat av skulden.

För jag hatade verkligen att vara gravid, det var nog det värsta jag varit med om. All denna väntan blandat med.. ja vad det nu var. Nu kan jag förstå att det var depressionen som spökade, och ångesten som ett skynke framför ögonen och hindrade mig från att se klart. Det var svårt för mig att inse vad det egentligen var som växte i min mage

Sedan föddes han. Och hela livet förändrades under ett ögonblick. Inte fören under själva förlossningen kom jag tillfreds med tanken att jag faktiskt skapat ett barn, ett barn som JAG skulle bli mamma till. Jag har fortfarande svårt att säga att jag är hans mamma, och att han är min son. Att vara någons mamma tycker jag att man ska förtjäna, och tanken på att Melwin är MIN SON är större än livet självt. Jag sätter mig själv i en sådan hög position om jag säger att han är min. Det är ju jag som är hans. Det är han som har rätt till mig

Och att nu inse att jag faktiskt behövde honom för att må bra.. Själviskt, javisst. Det vet jag. Men han är mitt liv, och jag gör allt för honom. Jag har honom att tacka för att jag fick mitt liv tillbaka. Den kärleken är den största som finns. Kanske att jag behövde honom för att laga det där hålet i hjärtat som var roten till allt ont. Jag tänker varje dag att jag är så lyckligt lottad som har honom, han är solen i mitt liv.

Jag älskar min familj. Vi tre, vi utgör en helhet tillsammans. Som ett pussel som är trasigt utan de andra bitarna. Inget jag utan dom, inget dom utan mig

Och min fina Joakim, jag skulle inte vara den jag är idag utan honom. Tänk att Melwin, min son, skulle komma just när han kom, det kunde inte ha blivit bättre, meant to be liksom.

ett år senare

oktober 2012

oktober 2013

If there's one thing i hope i showed you, just give love to all

Älskade lilla vän. Det är så underbart när Melwin somnar i famnen, då har man tillfälle att ligga snusa denna lilla människa i håret. Annars har han alltid fullt upp och hinner bara kramas lite snabbt innan han rusar vidare, världen är så spännande för honom. Och jag förstår honom.
Ändå är det jag som duger bäst just, så fort jag kommer innanför dörrtröskeln är det bara "määämmmmää" som gäller. Min lilla mammagris, han saknar nog mig lika mycket som jag saknar honom. Men det är svårt att säga att man inte har tid att leka jämt till någon som inte förstår. Han ser ju bara att jag är där, och att jag inte är med honom. Det gör det svårt att få tid med skolarbetet, men på något sätt funkar det ändå - Jocke får hålla Melwin borta så mycket han kan. Man skulle vilja säga "lilla du, om jag får sitta här i en timme och läsa lite så leker vi sedan?"  men det går ju inte. Därför får man ta till vara på de lediga stunder man får ihop. Igår var vi uppe i skogen och lekte, vi räknade kottar och kollade på stenar. I lördags var vi på promenad med Jocke och hans vän David. Vi plockade äpplen och gjorde paj, det tyckte lillfisen var jättegott!

There was a song I used to sing everytime that my heart skipped a beat

Jag har återupptäckt min iPod. Jag slutade lyssna på den när jag var gravid, eftersom jag var lite väl känslosam och hormoniell under den tiden och inte klarade av att lyssna på musik. Därför kan jag nu lyssna på exakt samma låtar och spellistor som legat orörda i två år.  Det är verkligen en konstig känsla och man slungas tillbaka till den hösten och allt som hände då. Sedan kan jag stänga av och känna en underlig lättnad över att jag inte är kvar där, och att allt är så mycket bättre idag.

Nu är jag "ledig" i två dagar, eller ja, man är ju aldrig riktigt ledig - det finns ju massa att plugga och läsa ändå. Men det är rätt skönt att inte behöva åka hela vägen in till skolan, fast det är lite svårt att koncentrera sig hemma. Speciellt nu när de håller på att renovera vårt sovrum så att man inte har något annat val än att vara i vardagsrummet, men det går bra ändå. Vi längtar alla tills renoveringen är klar! Nästa vecka ska vardagsrummet fixas och det blir nog ännu jobbigare.  Men det kommer att bli så fint här hemma :)

hur det är att leva med en ettåring

I fredags fyllde vår underbara lilla kille hela 1 år. Dagen började med att Melwin fick öppna sina paket i sängen, han fick en duplo-bil, leksaksratt med ljud och ett pussel. Han blev jätteglad och ville inte äta frukost utan sina nya leksaker. Jag var i skolan under dagen, men kom hem innan middagen så att vi kunde leka lite och äta ihop, efter maten åt vi alla en varsin mumsmums. Melwin tyckte såklart att det var jättegott och var sedan pigg och speedad resten av kvällen. När han väl somnade så tapetserade vi hans rum! Vi hade målare där hela veckan som fixade väggarna och taket och tapetserade hela rummet förutom ena väggen. Vi ville ha en fondvägg så den fick vi göra själva, och det blev sååå bra!

öppna pakeeet

frukost

muuums

sååå nöjd

På lördagen hade vi ett kalas med alla släktingar. Min mormor kom förbi på förmiddagen och lämnade paket. Vid 14 hade vi kalas och det blev väldig fullt i lägenheten. Melwin fick hur mycket fina leksaker som helst och en del kläder Jag tror att han hade kul och blev jättenöjd, massor av fika fick han också :)

stolt

finaste killen

nya favoriten, en kopia av hunden Puma :)

tårtaaaaaaa

<3

Idag hade vi Melwins ettårskontroll, stora killen väger nu 10215 gram och är 75 cm lång, vår lilla medelbebis! Han är precis medel av allt :) Han fik sprutor idag också, han blev lite ledsen under själva sticket men var sedan hur glad som helst och sprang omkring. BVC-sköterskan blev så förvånad över allt han kunde också, han visade henne att han vet var lampknappen sitter och att man kan "tädda" (tända) den. Han sa flera andra ord och sköterskan tyckte att han var ovanligt duktig med språket för sin ålder! Jag vet, lite skryt, men vem ska annars skryta om sin bebis en mamman själv? Jag är så stolt över honom, och jag skulle tycka att han var lika duktig oavsett vad han kunde <3 Nu kan han säga: Mamma, pappa, lampa, titta (favoritordet), vovve, tädda (tända), äde (vad är det) och tutte :) Han förstår mycket mer än vad man tror också, och om jag säger att han ska lämna pappas mobil till pappa - så går han och gör det! Det är så häftigt vad fort barn lär sig! Annars ägnar han dagarna åt att springa omkring och vara allmänt busig, precis som det ska vara!  sover han bättre nu, och äter välling en gång per natt, ibland ingen gång! Han sover nu 4-10 timmar i streck, vilket innebär att han ibland sover nästan hela natten. Nu ammar vi nästan inte längre, och det har gått en vecka sedan senaste amningen, så kan nästan säga att vi har slutat nu :)

att se världen från ett annat perspektiv

Igår lämnade min arbetsgrupp in en uppsats som egentligen inte behövde vara färdig fören imorgon, vilket innebär att jag varit ledig idag, och att jag är ledig fram till på måndag. Med ledig menar jag att det aaabsolut inte finns något att plugga, underbart! Den här veckan har vi jobbat med ett fältarbete, vi har undersökt hur ensamkommande flyktingbarn integreras in i skolan - ett fruktansvärt intressant ämne och jag har lärt mig massor. Det har varit väldigt intressant att se någon annans vardag, och komma ifrån den här bubblan som Trosa egentligen är. Vi har varit på en mottagningsenhet i en gymnasieskola i Botkyrka och även kollat runt lite i skolan. Mycket tid har vi ägnat åt att diskutera och skriva. Det har blivit en del tidiga mornar och sena kvällar, men det var värt det nu när jag kan vara ledig istället. Sen har jag ju haft Alexsandra som jag kan skratta åt allt krångel och alla problem med - för det blir mycket krångel och problem med grupparbeten. Men det hör väl liksom till antar jag.

Idag har jag bakat och städat (det är ju nämligen en viss herre som råkar fylla år nästa vecka), vi gick en riktigt lång höstpromenad medan Melwin sov och så har vi busat här hemma. Melwin springer runt hela tiden och klappar med händerna, hur söt som helst. Han har varit väldigt mammig hela veckan och tydligen varit rätt kinkig på dagarna. Vissa nätter har han dessutom varit lite krånglig och velat sova nära mig, det är så fruktansvärt mysigt och jag tar varje chans jag får att gosa med honom, men trött blir man. Han sover i stort sätt bättre på nätterna nu, och vaknar inte längre 5-6 gånger per natt, utan vanligtvis runt 2 gånger och äter bara helt otroliga EN gång per natt - och då är det välling! Det är Jocke som tar nätterna nu eftersom han är hemma, istället brukar jag försöka gå upp med Melwin när han vaknar så att Jocke får sova lite extra. Samtidigt som Melwin börjat sova mer på nätterna har han börjat somna tidigare på kvällen och då även vakna tidigare. Det är bra eftersom man då kan få lite egentid på kvällen och jag hinner allt som oftast träffa honom innan jag åker hemifrån. Jag har dessutom nästan slutat amma helt, vilket känns både underbart och smått melankoliskt. Nu ammar han bara runt 2-4 gånger i veckan så snart är det borta helt. Jag har från början känt att det är Melwin som får styra hur länge vi har kvar amningen, och jag tycker själv att runt ett år känns helt lagom. Men självklart hade vi fortsatt om det var det som Melwin behövde, men för numer verkar han nöja sig med att man bara finns där för honom när han vaknar, i somras vägrade han somna om utan amning, så det är ett framsteg.  Min stora kille

söndag

Skönt att ha helg. Underbart att kunna ägna mig helhjärtat åt Melwis och leka med honom. Underbart att vara en väg för hans bilar, underbart när han klappar händerna åt allt, och underbart med hans kladdiga pussar. Jag behövde en sån helg nu när jag vet hur tuff den kommande veckan blir.

I fredags kom min mamma över på fika och busade med lillskiten, och på kvällen var TobbeA och Emil här och grillade. Vi satt ute hela kvällen och passade på att njuta av sommaren sista ljumna kvällar, Tobbe kom över en stund också. Igår pluggade jag mycket, så Jocke och Melwin åkte över till hans föräldrar så han kunde fixa med bilen och Melwin kunde busa med sin farmor o farfar och fastrar. Jag fick massa gjort hemma också, det går mycket snabbare att plugga när man är själv hemma haha. Jag fick det dessutom det städat och det var skönt. På kvällen åt jag och Jocke tacos när Melwin hade somnat. Det var huur länge sen som helst, eftersom det är svårt att äta tacos med en vild bebis som dessutom fram tills nu har varit vaken hela kvällarna. Idag åkte vi till Nyköping för att köpa en ny tv eftersom vår gått sönder. Vi är riktigt nöjda med vår tv, känns lite lyxigt på något sätt! Melwin fick vara hos sin farmor och farfar så vi passade på att luncha själva och köpa några födelsedagspresenter till Melwin. Bland annat köpte vi en liten förpackning med duplo, det är lätt att köpa mer av det senare så att han har mycket! När vi hämtat Melwis så åkte vi  förbi hos mina föräldrar också, innan vi åkte hem och gjorde mat. Jag har pluggat lite nu under kvällen också.

<3

lugnet innan stormen

Skönt med en lugn kväll så att  man kan inhämta krafterna igen. Den senaste tiden har varit väldigt intensiv, och självklart har jag varit sjuk också. Idag lämnade jag in en uppgift och kan därför njuta av lite frihet ikväll. Imorgon blir det nya tag och det ska bli kul!
Idag har det varit en sån där mysig dag, eftersom jag inte började fören 15 kunde jag vara hemma hela förmiddagen och hann med lite välbehövlig städning. Jocke var sedan snäll att skjutsa in mig efter lunchen, så fick både han och Melwin se skolan och ta en fika. Melwin fick också hälsa på några av mina klasskompisar, och inne på skolan bibliotek hittade han en annan bebis som att slog och petade i ögon, så gulligt med barn ;)
Jag var hemma igår också, och ägnade då större delen av dagen åt att plugga. På förmiddagen däremot var vi och tittade på förskolan där Melwin har fått dagisplats. Först var jag lite osäker på den avdelningen där han hamnat, eftersom det var montessoriinspirerad. Men när vi hälsade på tyckte jag att det verkade jättebra! Låga bord, stolar och hyllor så att barnen når allt, inte massor av leksaker framplockade - utan några enstaka. Utegården verkade också rolig och Melwin såg ut att trivas, han ville inte gå därifrån! Vi tror att det dagiset blir perfekt för lillskiten.
Melwin har förresten lärt sig några nya saker, han kan nu säga "ta" (tack) och går runt här hemma helt obehindrad. Innan har han krupit när han vill att det ska gå snabbt - men u väljer han att gå! Han ser så stolt ut också, vår duktiga kille!

fyra år redan

Jag har sagt det förut och säger det igen. Tiden går så fort! Idag är det exakt fyra år sedan jag träffade min fina Joakim för första gången. Fyra år, det är lång tid det. Tänk om man vetat den där sensommardagen för fyra år sedan, att jag då hade träffat den personen som skulle komma att bli den mest betydelsefulla människan i mitt liv? Otroligt. Och idag har vi en son ihop, ännu mer otroligt. Kan inte säga annat än att jag känner mig otroligt lyckligt lottad.

mina fina idag på väg till affären

Imorgon är det skola igen, jag ser väldigt mycket fram emot det. Det är lustigt det där, för två år sedan gav tanken på skolan mig panik. Nu känns det bara roligt och utvecklande. Men vi får väl se hur det känns om ett par månader, hehe.
Helgen har varit rolig också. I fredags var det kräftskiva med våra vänner i Trosa, men vi fuskade och åt pizza istället! Melwin var hemma med sin faster Jenny och Patrik, det gick jättebra. Han somnade nog tidigare än någonsin den kvällen :) Vi hade jättetrevligt också, mysigt att ha barnvakt en stund så där på kvällen.
Igår var det kräftskiva igen, men då hos Jockes släktingar. Vi hade med oss husvagnen för att slippa åka hela vägen hem mitt i natten. Det blev ännu en roligt kräftskiva, även fast vi inte åt så många kräftor då heller, och Melwin tyckte INTE om kräftor!

fullt upp

Just nu sitter jag med en sovande liten plutt i famnen, jag ska snart lägga ner honom i hans säng men passar på att njuta lite. Skolan har dragit igång och det är redan full rulle. Flera föreläsningar om dagen, böcker som ska läsas (helst igår), tågkrångel, nya människor och saknad av bebis. Men det är så kul! Jag känner verkligen att jag har hamnat på rätt ställe, trots att man ibland undrar hur man ens kunde bli antagen, det är så svårt! Men inte för svårt liksom, det är spännande och stimulerande. Men det är lika skönt varje dag när jag kommer hem, det är så mycket intryck och nytt på en gång så hjärnan känns alldeles mosig. Det kommer väl ta ett tag innan man kommer in i det, tills dess lever jag på kaffe! Imorgon har jag bara en föreläsning och sedan ska jag träffa min arbetsgrupp, det kommer nog bli intressant! En av de bästa sakerna med skolan är att det finns så många olika typer av människor - olika kulturer och etniciteter, från olika ställen i Sverige och olika delar av livet, folk som kommer direkt från gymnasiet och sådana som har hunnit med både att jobba och andra utbildningar. Det känns verkligen som att jag kommer att lära mig mycket av människorna och inte bara av skolan. Jag är så exalterad!
och trött hehe

veckan som varit

Imorgon smäller det, vilket innebär att detta är min sista dag som mammaledig, med Melwin i alla fall, i framtiden vet  man ju inte hur det blir. Hur jobbigt det än känns, inser jag att det är dags att lämna hemmet när jag städar varje dag. Dags att göra något annat ett tag, istället för att vara hemmamamma!
Även denna vecka har v gjort massor, i måndags träffade vi Emma och Noel igen. Den här gången var vi hemma hos oss, och Noel fick prova Melwins gåstol, det tyckte han nog var roligt!
I tisdags gick vi en promenad och lekte i lekparken med Carina och Tilda, det var riktigt länge sedan, även fast barnen har "känt" varandra sen de låg i magen.
Igår hade vi ingenting planerat. Jag fick massa gjort här hemma och så lekte vi massor. Melwin åkte runt i sin leksakslåda och tjöt av skratt, och vi lekte i bollpoolen. Vi tog en jättelång promenad och Melwin sov riktigt länge för en gångs skull. När vi kom hem lekte vi en stund i lekparken med grannbarnen och deras mamma. Så kul att vi flyttat till ett ställe med trevliga grannar! På kvällen åkte vi och köpte ett bort till lillkillens rum, så nu har han både ett bord och en pall. Vi ska bara hålla utkik efter fler matchande pallar/stolar, men det är ingen brådska.
Idag kommer Pernilla och hennes Melvin hit och leker, det ska bli kul! Melwin lärd sig förresten att klappa händerna precis!

början på slutet

Imorgon är det första dagen på min sista vecka som mamaledig. Sorgligt men sant. Tiden gick fort, men nog har vi haft kul!
Som den här veckan, oj vad saker vi gjort! På måndagen, efter alla morgonbestyr, promenad och lunch, blev vi lite spontant överbjudna på fika hos Anne och Agnes (den sistnämnda fyllde 1 samma dag). Det här var nog första gången som barnen verkligen lekte, de kröp runt på golvet och hade sig. Hur söta som helst. Men lite jobbigt är det när barn som är "jämngamla" börjar fylla 1 år! Nästa månad är det våran bebis tur...

I tisdags var jag och Carl-David i Flemingsberg och tittade på skolan och tog en mysig fika. Länge sedan som vi umgicks på det sättet, fick lite deja vú från gymnasiet! På onsdagen träffade jag och Melwin Natta, vi fikade och tog en lång promenad genom Vagnhärad och pratade. Roligt att ha någon som bor så nära, vi ser till och med deras uteplats från vår lägenhet! Hehe. På kvällen kom Emil förbi, och det är ju alltid lika trevligt.

På torsdagen hälsade jag och Melwin på en ny liten kompis som jag har hittat åt honom (facebook såklart :) :) ) en liten söt Noel på 7 månader, och hans mamma Emma. Vi hade jättetrevligt och fikade hemma hos dom i deras fina nybyggda hus (avis; japp). Barnen verkade också uppskatta varandra, de kröp omkring, drog varandra i håret, och Melwin försökte kramas (alltså petas i ögonen) och tog Noels leksaker. Tur att Noel inte blev ledsen hehe. Sedan tog vi en promenad eftersom båda barnen behövde sova.
På kvällen for vi ner till Trosa eftersom det var veteranbilsträff (alltså en anledning att äta glass), det var massa bilar och folk, och Melwin hade på sig sin fina raggartröja som han fått av sin morfar, så han och Jocke kunde matcha.

I fredags kom min mamma över på fika och stannade ett tag. Hon hade med sig en ny bil till Melwin (hans favorit har gått sönder och han blir så arg på lastbilen som välter hahha) som är jätteenkel för honom att leka med. På kvällen kom Emil och vi kollade först på en äckligt blodig film, och sedan på Trassel! Trassel var så bra :)
Igår var vi hemma hela dagen, vi städade och så. Jockes mamma, syster och systers kille kom över i omgångar under dagen, och på kvällen kom Natta och Tobbe förbi med barnen. Barnen var helt tokiga och kastade bollar överallt, så gulliga! Melwin hade lite svårt att vara med i leken eftersom han är så liten, men han satt och tittade på :) (och var i vägen)

Idag har vi ingenting planerat, jag ska måla lite fler saker till Melwis rum bara. Kanske att vi går någon promenad sedan när Melwin ska sova. Skönt att inte ha något planera faktiskt.
Melwin har lärt sig massa nytt denna vecka också, i fredags ställde han sig upp utan stöd för första gången (alltså inte mot någon möbel) och släppte även taget mot bordet och gick iväg själv. Förut har vi alltid ställt honom mellan oss och sagt "koooom Melwin" men nu valde han själv att gå! Men han kryper fortfarande om han ska någonstans eftersom det går fortare.
Dessutom har han börjat sova bättra (peppar peppar), denna vecka har han sovit mer än 5 timmar i streck i tre nätter!!! Det händer liksom inte. En natt sov han dessutom i sitt rum hela natten, han vaknade bara två gånger, (när vi fortfarande var vakna) och sov sedan i sju timmar! Helt otroligt

mitt nya skrivbord där jag nog kommer ägna större delen av min tid framöver

hoppet är det sista som dör

Varje kväll när Melwin somnar så tänker jag; "i natt, är det natten han kommer att sova". Det tänker jag varje dag, vilket gör att man trots trötthet och vetskapen om att man snart kommer att bli väckt igen (och igen) ändå somnar förhoppningsfull. Efter 10 månader tänker man kanske att jag borde ha lärt mig att det inte kommer bli så mycket sömn, men ändå är det något som gör att jag fortsätter hoppas. Och så länge som jag TROR att han kommer att sova, kommer jag inte bli galen. Dessutom kommer jag ständigt på nya saker att prova, som heeeelt klart kommer fungera. Även om inget har funkat hittills så kommer han ju sova en vacker dag. Det är ju inte så att han kommer fortsätta på detta vis tills han flyttar hemifrån.
Därför fortsätter jag hoppas och tro, för vem vet, i natt kanske han sover?

Det är ju inte heller så att jag hoppas på att han ska sova hela natten, nej då. Bara att det ska ha gått mer än två timmar sedan jag kollade på klockan senast. Ibland skiner han till, och sover 5-6 timmar i ett svep. Natten därpå brukar oftast vara ovanligt dålig istället, men jag vågar ändå inte ändra på något som vi gjorde den natten han sov bra.

Just nu håller vi på att testa en ny sak, att han bara ska sova EN gång om dagen, istället för två. Jag har märkt att de dagar han sovit en gång, så har han oftast en längre sömnperiod på natten än de dagar som han sover två gånger. Därför höll jag honom vaken hela förmiddagen idag, från 7.30 till 13.00, så han kommer antagligen somna runt 20-21ikväll och förhoppningsvis sova bra i natt. Hoppas hoppas hoppas

socialt arbete med inriktning storstadsprofil

Idag var jag och Carl-David och tittade på skolan som vi börjar på nästa vecka. Han ska gå en annan utbildning, men det är ändå skönt att han kommer att gå på samma ställe. Det kändes väldigt bra att besöka skolan, se hur den ser ut, vart det ligger och överhuvudtaget känna in stämningen. Det känns väldigt spännande, men väldigtväldigtväldigtväldigt nervöst. Jag vill liksom hoppa fram ett par månader i tiden så att jag blir av med den här första pirriga tiden!

tillbaka till vardagen

Idag tog Jockes semester slut, så jag och Melwin är återigen själva. Det är tråkigt att dom här fyra veckorna gick så fort, men å andra sidan har vi haft en underbar sommar. Men jag trodde liksom inte att det skulle ta slut så snart. Idag är det bara TVÅ veckor kvar av min mammaledighet, jag som trodde att det skulle vara för alltid på något sätt. Och det är jobbigt. Hur ska jag överleva hela dagarna borta från min prins? Jag är ju så van vid att alltid ha honom där. Det är nästan så att man vill stoppa in honom i magen igen, så att man alltid kan ha honom med sig.

bebismage

Och så är det så mycket man ska hinna med dom här veckorna, allt det som jag inte hunnit göra. Fast vi har ju gjort så mycket, och haft det så bra! Men på något sätt önskar man att man hade hunnit med mer... Så den här sista tiden ska vi bara försöka njuta så mycket det går, gosa massa, skratta och leka. Kanske att jag fäller en och annan tår också över min stora kille, jag kan liksom inte låta bli

Melwins rum

Vi börjar så smått komma i ordning med Melwins rum, möblerna är målade och på plats i alla fall! Det är bara en av de viktigaste sakerna kvar, tapeter! Hyresvärden kommer antagligen tapetsera om, eftersom väggarna ser hemska ut. Men nu när vi fått in lite möbler så tänker man inte på det. Sen ska det såklart upp  gardiner, taklampa, tavlor och sådant. Det kommer nog bli bra! Och Melwin sov där i natt, ja i alla fall halva natten.

Vi satsar på blått och grönt, så det kommer mer i dom färgerna när allt är klart :)

Synd bara att väggarna ser ut såhär

bananmuffins (inget socker)

Jag älskar ju att fika, och när man själv lyxar till det vill man ju gärna ge något till de små. Det här receptet på nyttiga muffins hittade jag för några månader sedan, perfekta att ha med till de lite festligare tillfällena (eller bara som mellanmål) när man inte vill ge sitt barn något som innehåller socker men som ändå känns som fika. Tyvärr glömmer jag bort receptet mellan varven, så jag skriver det här så att jag inte tappar bort det!

-2st bananer 
-1dl naturell yoghurt 
-1ägg
-3msk smör
-1,5dl havregryn 
-2 tsk bakpulver
-2dl vetemjöl. 
Mosa bananerna o blanda allt till en smet. Klicka ut i formar. Grädda i 250 grader i 8-10min.

Jag brukar även ha i rivet äpple och bär, t.ex vinbär som Melwin älskar. Hur gott som helst, och man kan äta dom själv också!

uppdatering om en 10-månaders bebis (eller barn?)

Allt går så fort nu, Melwin lär sig något nytt varje dag. Bara under den veckan vi var på semester lärde han sig massor! Den senaste tiden har detta hänt:

- Han har lärt sig att peka på saker
- Han kan säga mpa (lampa), så nu kan han säga fyra ord - pappa, vovve och mamma, om man inte räknar wooow också såklart
- Han kan stå utan stöd
- Han kan snart gå. Under veckan vi var ute med husvagnen tog han sina första steg, och nu kan han gå flera meter innan han ramlar
- Han kan sätta sig ner från stående
- Lägga en liten sak i en större
- och han vinkar, till ALLA

Bara att inse att min bebis inte är en bebis längre, snyft