det bästa vi någonsin gjort

"Well I just heard the news today
It seems my life is going to change
I close my eyes, begin to pray
Then tears of joy stream down my face

With arms wide open
Under the sunlight
Welcome to this place
I'll show you everything
With arms wide open
Now everything has changed
I'll show you love
I'll show you everything
With arms wide open
With arms wide open

I'll show you everything..oh yeah
With arms wide open....wide open"

Det var låten som spelades på radio strax innan han föddes. När jag hade som mest ont, men på något sätt aldrig ville att den stunden skulle vara över. När Jocke höll mig hårt i handen, tittade mig djupt i ögonen och andades med mig genom varje värk. När jag var så trött att jag inte trodde jag skulle klara det, så att jag somnade sekundrarna mellan varje värk. Då hör jag den här låten, och kände att jag nog skulle orka, lite till. Just då var jag så himla lycklig, även om mycket har överstigit den lyckan sen dess. Strax efter den började krystvärkarna, och då gick det fort. Sen var han här. Och klart att det var Melwin som legat där inne i magen hela den här tiden. Lilla Melwin mirakel med sin pyttelilla näsa, skeptiska uppsyn och mörka hår. Helt perfekt.

Jag återkommer senare med mer detaljer kring förslossningen, känner att jag måste skriva om den. Det var det bästa jag någonsin varit med om - skulle kunna göra om det flera gånger om. Jocke var helt fanastisk hela den långa tiden vi var inne, ett helt otroligt stöd och jag hade inte klarat en minut utan honom. Han var allt jag behövde.

Och jag måste säga, läs inlägget innan det här, jag sa ju att det var något på gång! Jag sa till och med till min bror när han ringde att bebisen skulle komma i mitten av veckan, alltså onsdag eller torsdag. Precis när jag var färdigt med allt i måndags, alla hemsysslor och bloggandet, så satte jag mig i soffan och fick första värken. Nu hade jag i och för sig värkar i 60 timmar, men ändå! Andra roliga sammanträffanden var att bilen som vi lånat av Jockes föräldrar gick sönder kvällen innan, samma kväll fick vi hjälp av Anneli att sätta dit bilbarnstolen, och dagen innan vi åkte in (tisdag) besiktades vår bil så att vi faktiskt hade ett fordon att ta oss in med. Nu ska vi äta frukost och mysa med vår underbara bebis 

obeskrivligt

come out come out, wherever you are

Det är någonting på gång, det känns rätt tydligt att något är annorlunda. Det har kommit en ny typ av brådska över mig, har svårt att sitta still eftersom det är så mycket som måste fixas, NU. Det är sådana saker som helt enkelt måste vara gjorda innan bebis kommer. Inte för att kanske han bryr sig egentligen, utan mer för min egen skull. Man vill liksom inte komma hem från BB till ett stökigt hem, fyllt av disk och smutskläder. Så allt måste vara färdigt, och redo för det nya livet. Det känns liksom mer tydligt idag, det är nära nu! Han kan verkligen komma närsom helst.. Typ i natt!
   Och kroppsligt händer det saker också. Var på förlossningen igen igår morse för att kolla om det var vattnet som gått, och tydligen var de det sista av slemproppen som försvann. På kvällen hade jag en rejäl blödning, och när jag ringde in sa de att det antagligen var en teckenblödning - vilket är vanligt när man börjar närma sig. Förvärkarna börjar dessutom bli riktigt jobbiga och smärtsamma nu. I lördags hade jag dessutom värkar, men tyvärr avtog dem efter ett par timmar. Men som sagt, något är på gång nu!

vecka 40

magen har verkligen inte vuxit något den senaste veckan... Skönt!



trångt och mysigt..

Barnet

Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt 3 450 gram.

Mamma

Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!

Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Pappa/partner

Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem. Du har väl läst artikeln Pappans roll vid förlossningen.

Hos barnmorskan/kontroller

Nu kanske du går på ditt sista besök hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig.
Nuförtiden förs journalen elektroniskt, så det enda ni egentligen behöver ta med er till förlossningen i pappersform är provsvaren det vill säga blodgrupperingen och svar på screeningproverna. Men de flesta barnmorskor lägger kopior på journalen i mappen, så ta med dig den mapp som barnmorskan gjort i ordning åt dig. Glöm inte att ta med dig legitimation!
Du har väl telefonnummer till förlossningen, och till barnavårdscentralen som du ska kontakta efter hemkomsten från BB? Fråga din barnmorska eller titta här på Vårdguiden!

Egna anteckningar
SÅHÄR KÄNNER JAG MIG

Konstant trött liksom, det har inte direkt förändrats på de senaste 15 veckorna. Har ont också, den "nya" smärtan är trycket ner mot ljumskarna, antagligen är det knuten som trycker på. Och kissblåsan! Det känns som att den sitter löst och ska lossna när jag rör mig. Dessutom är det ungefär som att ha en apelsin i nedre delen av magen som försöker pressa sig ut genom urinröret. Väldigt bekvämt

DET HÄR TÄNKER JAG MYCKET PÅ

Att man kan längta så himla mycket efter någon man inte känner. Det känns så konstigt att veta att bara någon centimeter bort, innanför huden i magen, ligger det en liten människa med tår och naglar, små öron och knän... Så skumt!

DET HÄR OROAR JAG MIG ÖVER

Att bebisen ska vara jätte stor!

GRAVIDITETSSYMPTOM

• illamående
• ont i ryggen
• konstant trött
• humörsvängningar
• hungrig
• svullen. det gör riktigt ont i lederna nu
• ont i ryggen
• förvärkar
• halsbränna när jag ligger ner

DET BÄSTA MED ATT VARA GRAVID

Man kan ligga på soffan heeeela dagen

DET SÄMSTA MED ATT VARA GRAVID

Man kommer inte upp från soffan hahaha

fredagsmys

Jag vaknar varje morgon med tanken: "idag, kanske idag". För man vet ju aldrig, han kan komma när som helst, och varje morgon kan vara den sista. Så jag hoppas varje dag att det nu ska vara dags. Så.. kanske idag, vem vet?

I morse var jag nere hos barnmorskan och allt såg bra ut, nu ska jag dit nästa gång på tisdag. Efteråt träffade jag Julia, vi pratade och åt lunch tillsammans. Så mysigt att kunna passa på att träffa kompisar när man ändå är nere i Trosa. Ikväll ska jag och Jocke ut och äta, vi tänkte passa på nu eftersom man aldrig vet när den sista gången innan vi blir föräldrar kan vara. Nu ska  jag duscha och krypa ner i sängen med en kopp hallonbladste, jag är väldigt trött idag det blev ju så "tidigt" i morse!

Om ni inte har något för er, kan ni gå in HÄR för att rösta på Tobbe som är bubblare i Sörmland Topp 5 med låten "Vi faller". Hjälp honom att hålla sig kvar på listan, han är väldigt duktig! Det kostar bara 3 kronor att smsrösta, och det kan man ju undanvara ;)

Och så måste jag få passa på att skryta lite... Såg nu att jag har kommit förbi 10 000 visningar på bloggen! Det ni! *stolt*

9 dagar

Så var man nere på ental! Så coolt när man kan räkna dagarna på fingrarna liksom. Snart är man nere på ena handens fingrar också! Nu har jag i alla fall som mensvärk periodvis under dagarna, och nu i ett dygn har jag haft som "små värkar". Det är som mensvärk men mycket värre, plus att det liksom kommer som en kramande smärta i ryggen. Men det går över efter några timmar, så nu väntar jag bara på att det ska "hålla i sig". Hade så rätt länge igår kväll och nu under förmiddagen. Kanske gräsklippningen faktiskt fungerade igår? När Jocke kommer hem ska vi ut på promenad så får vi se om det händer något mer! För det är bra att det gör ont, det innebär att livmodertappen kanske påverkas, och det vill man ju!

Annars ligger mycket fokus på sömnen just nu. Igår natt sov jag helt sjukt bra, vaknade bara EN gång för att jag var kissnödig, och annars sov jag i drygt 12 timmar! Tror verkligen jag behövde lite sammanhängande sömn. Det var nog därför jag orkade med att göra så mycket igår. Annars vaknar jag ungefär varannan timme, även om jag sover väldigt länge så är det jobbigt. Inatt var det som vanligt, så idag är jag trött och tänker göra så lite som möjligt. Dessutom drömde jag massor inatt! Säkert bara för att jag sa till Jocke igår kväll när vi skulle sova att det är så tråkigt att jag aldrig minns mina drömmar, eftersom de tydligen ska vara jätte livliga och konstiga när man är gravid. Så inatt drömde jag först att jag rusade fram med barnvagnen medan barnet försökte ta sig ut. Istället för att stanna och lägga tillbaka barnet så skrek jag bara "Carl-David!!! Lägg dig igen! Neej Carl-David, du får inte!" Så i drömmen hette han så:)
Drömde även en mardröm :O Så där får man för att  önska att man drömde mer.

förändringar

Väldigt mycket kan hända på bara 10 veckor!

Helt otroligt

vecka 9

vecka 19

vecka 29

vecka 39

10 dagar

Eftersom jag inte ens kan se mina fötter, tycker jag att det är
 rätt underhållande att se hur jag serut bakifrån.
Ser rätt ogravid ut :)

Så här på slutet längtar man bara efter att det ska börja göra ont, är det inte konstigt? Det enda man tänker på är hur gärna man vill få värkar - och det är ju faktiskt att längta efter smärta, hur dumt som helst. Men ingenting än så länge. Men det positiva är i alla fall att jag har perioder med förvärkar som gör riktigt ont, och ju ondare det gör desto mer "nytta" känns det som att dom gör. Jag gör allt jag kan för att förlossningen ska sätta igång. Försöker gå en kortare promenad varje dag, eftersom det är bra att hålla sig i upprättstående ställning - det blir liksom åt rätt håll för bebisen. Idag har jag till och med klippt gräsmattan! Och det är riktigt jobbigt. Efteråt dammsög jag och städade, så har varit riktigt duktig idag. Men inga värkar än! haha. Men dagen är inte slut än. Det skulle vara kul om han bestämde sig för att titta ut på fredag, eftersom det då är den 21:a, vilket är exakt 8 månader sen vi fick reda på att jag var gravid :)

Annars är det mer problem nu. Jag var hos barnmorskan igår, och tydligen ville förlossningen att jag ska komma på extrakoll, så nu måste jag ta mig ner två gånger i veckan, istället för det normala varannan vecka. Jag måste kolla upp blodtrycket och lämna urinprov varje gång. Tydligen är de oroliga över min hastiga viktuppgång och all vätska ska jag samlar på mig. Om jag går upp mer i vikt kommer de överväga att sätta igång mig, eftersom det inte är särskilt bra att gå upp så mycket som jag har gjort. Förlossningen kan dessutom bli mer komplicerad om man har samlat på sig så mycket vätska. Därför ska jag vara väldigt försiktig nu, så att jag inte går upp mer. Men det är ju svårt att bestämma hur mycket vätska man samlar på sig.. Och jag vill helst slippa att bli igångsatt, eftersom det kan göra förslossningen mer utdragen. Men å andra sidan behöver man ju inte vänta lika länge då... Men jag hade i alla fall gått ner två kilo sen i torsdags! Och det var på exakt samma våg, så det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Magen hade inte heller vuxit något på en vecka, vilket innebär att jag nog inte blir så mycket större nu! *skönt* Han ligger tillrätta också, så det är ju egentligen bara för honom att komma ut! Så får vi se om magen sjunker något, tydligen har den gjorde det, men det är ju svårt att se själv =P
Dessutom sa hon att jag absolut inte får bli sjuk, och att jag måste ringa förslossningen om jag skulle få huvudvärk, ont i under revbenen, svullna mer osv. För i så fall kanske jag skulle bli tvungen att bli inlagd och det vill man ju också heslt slippa. Så problem problem problem. Och just ja! Spyr ju igen. Kul kul kul! Men snart är det över. Nästa vecka är jag förhoppningsvis mamma, och allt det här är så värt det i slutändan.

Efter barnmorskan passade jag på att hälsa på Peppe, man kan ju faktiskt träffa lite folk när man äntligen tagit sig ut ur hemmet liksom! Vi gick i spöregnet hem till henne, och jag fick låna torra kläder. Och jag kan ärligt säga att det här är dom skönaste byxorna jag haft på mig på måååånader. Dom är mjuka och gosiga, klämmer inte åt någonstans och lägger sig skönt tillrätta under magen! Så dom lånar jag så länge jag kan ;) Sedan satt vi och drack te och pratade, och hade det allmänt trevligt. Och så är det såklart alltid kul att se vad lilla Tove får för sig, tänk att vi också har en "sån där" snart! Helt otroligt.

igen.... och igen

Nu har vi varit inne på förlossningen igen. Två gånger. Igår åkte vi in eftersom jag mådde så dåligt och spytt. Eftersom mitt blodtryck ökat, jag är så pass svullen och ökat så odrägligt mycket i vikt under så kort tid - så tyckte dom att det var lika bra att vi kom in på en kontroll. Det blev precis som vanligt, kolla bebis hjärtljud, sammandragningar, urinprov, blodprov och så vidare. Kollade även mina reflexer, feber och sådant. Allt var skitbra, som vanligt. Bebis mår fantastiskt bra, det är bara jag som mår uruselt. De sa att anledningen till att jag inte mår bra kan vara för att det snart är dags, eftersom det inte är ovanligt att man börjar må dåligt innan förlossningen sätter igång. Dessutom var min livmodertapp mjuk, vilket även det är ett steg i rätt riktning. Jag var dessutom tvungen att komma tillbaka idag, och kolla blodprov och så igen. En fruktansvärt långdragen process, och nu vägrar jag att sätta min fot på förlossningen innan jag vet att jag får ta med mig en bebis därifrån!

Annars har helgen varit lugn, som alla andra dagar. Lusten att göra något är helt försvunnen, och om jag överhuvudtaget tar mig upp ur sängen är det en stor bedrift. Om jag fick bestämma (och det gör jag ju) skulle jag ligga under täcket heeela dagen. Brukar ändå försöka mig på att gå en kortare promenad med Jocke när han kommer hem från jobbet, laga mat och äta ibland, och försöka se till att hushållet inte förfaller medan jag är ensam. Hårt jobb! Men jag klarar det. I lördags var vi nere en snabbis i  Nyköping för att hämta ut Jockes förlovningsring, så nu är vi förlovade, Igen! Bra att vi båda har ringarna innan vi firar 2 år som förlovade liksom :)
Jag har i alla fall sorterat alla bebiskläder nu, eller de i strl 50/56. Hade en hel del i de storlekarna så har lagt undan det som jag troligtvis inte kommer använda, så har jag bara de "roligaste" plaggen framme.
Igår fixade vi även det sista med spjälsängen. Madrassen var nämligen för stor så Jocke var tvungen att skära till den. Så sängen är färdigbäddad och redo, vi ska bara sätta upp en liten sänglampa och hänga upp en mobil :)

dåliga bilder, är tagna med mobilen. Här är i alla falla alla kläder :D
Förutom overaller, strumpor och mössor

vecka 39

En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång. Så här vet du om förlossningen verkligen har börjat.

Vad gör du om veckan går och ingen bebis kommer? Inget att vara orolig för. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum och man väntar i allmänhet minst två veckor innan man bedömer dig som överburen. Läs mer om vad du kan göra om du går över tiden.

EGNA ANTECKNINGAR
SÅHÄR KÄNNER JAG MIG

Kom uuuuuuuuuuuuut nu. Orkar faktiskt inte vara gravid längre och vill träffa knuten någon gång. Även om det bara är två veckor kvar till beräknad födsel känns den tiden längre än den tiden som redan gått. Och förutom det så känner jag mig... Stor! Som en mindre planet på ett ungefär. Det gör ont överallt, ondast gör det i fötterna som periodvis är så svullna att man inte känner fotknölarna, mer som att trycka in fingret i en väldigt mjuk kudde. Och det gör ont

DET HÄR TÄNKER JAG MYCKET PÅ JUST NU

Hur det blir sen, att jag faktiskt blir mamma snart! Man skulle ju kunna tro att man under nio månader ska hinna vänja sig vid tanken.. Men man vänjer sig bara vid att vara gravid, inget mer. Det känns mer som att förlossningsdatumet är dagen då magen försvinner, det är för svårt att tänka sig att man ska åka hem med en bebis. Så konstigt! Men längtar så


DET HÄR OROAR MIG

Man skulle ju kunna tro att det är själva förlossningen som borde vara det största bekymret just nu, men ärligt talat är jag inte alls rädd för den. Jag oroar mig mer över själva smärtlindringen faktiskt, alla olika sätt verkar obehagliga. Men det som bekymrar mig mest är amningen, för jag vill så gärna lyckas med den, så jag kommer bli jätte ledsen om det inte fungerar. Och så är jag rädd för att det ska göra ont.. Men försöker att inte tänka så mycket på det just nu, eftersom men inte kan veta fören man provat :)

DE VANLIGASTE KOMMENTARERNA JAG FÅR JUST NU

• Nu kan det inte vara långt kvar
• Hej tjockis
• Har du inte fått än?

GRAVIDITETSSYMPTOM

• Halsbränna
• svullen och ont överallt
• ont i ryggen
• förvärkar
• trött trött trött
• hungriiiiiiig hela tiden
• illamående
• humörsvängningar, väldigt nära till gråt
• tjock, är det ett symptom? för tjock det är jag

ännu en gravidlista :)

Vilken vecka är du i nu? Vecka 38 (37+ )
När fick du reda på att du var gravid? Lördagen den 21 januari 2012

Hur gammal var du då? 18 år
I vilken vecka var du i? vecka 5
Hur tog du det? Har nog aldrig blivit så glad, och förvånad! Bara sprang runt och skrek
Mådde du mycket illa i början? Ja. Och spydde. I sex och en halv månad. Men jag är inte bitter!
Har du mycket halsbränna? Lite, mest när jag ligger ner
Är du känslig? Usch ja! Kan bli helt rörd och gråta när jag ser på Jocke när han sover eller böla när jag viker in bebiskläder i garderoben, osv

När kände du bebisens första sparkar? De första riktiga sparkarna runt vecka 18-19

Är du ofta orolig? Ja. Vakande senast i natt och trodde att bebis var död.

Sparkar bebisen mycket? Får knappt en lugn stund! Men det gör inget, visar bara att han mår bra :)

När började du läcka bröstmjölk? Hahah redan innan jag började känna sparkar.. Så runt vecka 17!

Har du fått bristningar? Inte en enda på magen :D Har lite små streck på höfterna, men syns knappt

Hur vill du att din förlossning ska se ut? Så kort som möjligt såklart! Skulle vara smidigt om värkarna började någon gång mitt på dagen, gärna en fredag (nu på fredag skulle passa perfekt) så att Jocke kan jobba färdigt och hinna hem innan det blir panikslaget. Då ska vi passa på att äta tillsammans en sista gång och ta det lugnt, kanske ta en dusch och lite så. Senare under kvällen ska vi åka in till förlossningen, då värkarna kommer tätare, kanske att vattnet har gått. När vi kommer in ska jag redan vara väldigt öppen så att vi inte behöver vänta så länge. Barnmorskorna ska vara snälla och tillmötesgående, och Jocke ska INTE retas med mig. Skulle vara underbart att inte behöve ta epidural eftersom jag är livrädd för den. SKulle vara rätt bra om jag kunde klara mig på lustgas :) Men eftersom man inte har en aning om hur ont det gör, eller hur det verkligen känns så väljer jag att inte planera sådant. Sedan ska bebis komma! Typ så, vill jag ha det ;) hahaha

Hur många UL har du gjort? 5 stycken! I vecka 8, 16, 19, 21 och 37!
Vet du vad det blir för kön? Pojke!!

Vad ska bebisen heta om det blir en tjej respektive en pojke? Melwin :) Om det hade blivit en tjej hade hon hetat Iris

Några mellannamn? Nils (efter min gammelmorfar) och Kurt/Curt (efter Jockes morfar, farfar och han själv hahah)

Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer?19 år

ännu en dag

Jag har bytt barnmorska! Och det känns jätte bra :) Jag var nere nu i förmiddags för att lämna ett urinprov, (eftersom NÅGON tappade bort det jag lämande i början av augusti) och Dennis var snäll nog att skjutsa ner mig. Men den barnmorskan jag brukar ha var inte där idag, så jag knackade på hos den andra och sa att jag skulle lämna ett urinprov, och hon lade händerna runt mitt ansikte och sa: "Men lilla vän, du kan inte må särskilt bra?"
Ooch då kände jag att jag hamnat rätt. Jag bad om att få byta till henne och det gick så bra så. Hon blev lite orolig för mig, eftersom jag tydligen var så svullen i ansiktet så fick göra en undersökning. Hon kollade efter protein i urin (hade inget) och blodtrycket som hade ökat. Jag har också ökat helt orimligt mycket i vikt (sammanlagt 26 kilo), och har väldigt svullna händer, ben och fötter. Därför måste jag nu till barnmorskan en gång i veckan och lämna urinprov och göra en undersökning, för att se att jag inte utvecklar havandeskapsförgiftning - vilket inte skulle vara särskilt bra. Mitt ökade blodtryck kan ju förklara den dåsighet jag känt de senaste dagarna, känns som att jag är jätte sjuk - snurrig i huvudet, ovanligt trött, seg och liksom allmänt dålig. Har ju förutom trötthet mått så himla bra den senaste tiden, men den här veckan har det vänt. Dessutom känner jag mig liksom skröplig... Gråter mycket och så. Så skönt att ha en barnmorska som lyssnar på en, och gör att man känner sig omhändertagen. Det känns rätt viktigt när man är gravid och redan är orolig över allt, att man har någon som verkligen tar hand om en. Vi mätte även magen och lyssnade på bebis hjärtslag, och han mår så bra så :) Fick även träffa den sköterska som jag kommer ha på bvc (barnavårdscentralen) sen, hon som gör hembesök när bebisen är född.

De senaste nätterna/veckan har jag sovit så dåligt. Jag har liksom svårt att komma till ro på kvällen, och sen vaknar jag ofta för att kissa - och då känns det liksom omöjligt att somna om. Likandant när Jocke går upp på morgonen, vanligtvis somnar jag om på en gång, men nu är det svårt. Dessutom blir jag så hungrig att jag måste gå upp och äta.. Kanske kroppen som vill ladda med extra näring? Haha. Men i så fall skulle den ju kunna ladda med extra vila också. I natt däremot sov jag rätt bra, somnade vid 23 och vaknade efter 11 på förmiddagen, såklart med en del kisspauser under natten - men jag kunde i alla fall somna om efter varje gång! Jag längtar rätt mycke efter när jag inte längre behöver vakna 50 ggr varje natt och vara så kissnödig att jag knappt kommer ur sängen. Bättre då att vakna för att en bebis behöver mig ;)
Dricker flera koppar hallonbladste varje dag, så får se om det hjälper något. Slemproppen fortsätter att lossna gradvis, så förhoppnings är det något på gång. Men eftersom den lossnar lite i taget kan det fortfarande vara långt kvar innan det är dax.

Ser det verkligen ut som att jag gått upp 26 kilo?

Pojk/flicktest

Nu vet jag i och för sig redan att vi ska få en pojke, men tyckte ändå det var kul att se vad som är typiskt pojk-och flicksaker, för att se om det stämmer in på mig :) Det som är markerat är så jag upplever min graviditet.

» Hjärtljuden
Under 140 slag/minut = Pojke
Över 140 slag/minut = Flicka»
Samlag under befruktning
Sällan = Flicka
Ofta = Pojke

» Lugn/Vild bebis
Lugn bebis = Flicka
Vild bebis = Pojke

» Halsbränna
Mycket halsbränna = Flicka
Lite halsbränna = Pojke

» Illamående
Mycket illamående = Flicka
Lite illamående= Pojke

» Hög/låg mage
Låg mage = Flicka
Hög mage = Pojke

» Toppig/bred mage
Bred mage = Flicka
Toppig mage = Pojke
» Mammans hårväxt
Samma/mindre hårväxt = Flicka
Mer hårväxt = Pojke

» Hickande bebis
Mycket hicka = Flicka
Lite hicka = Pojke

» Pigmentsrand
Kort rand/ingen rand/svag rand = Flicka
Lång rand = Pojke

» Mammas skönhet
Minskad skönhet = Flicka
Bibehållen skönhet = Pojke

» Blödande tandkött
Mycket blödande tandkött = Flicka
Lite/inget blödande tandkött = Pojke
» Mammans sug/cravings
Surt, frukt, grönsaker = Flicka
Choklad, salt, laktits = Pojke

» Utputande navel
Tidigt i graviditeten = Flicka
Sent i graviditeten/inte alls = Pojke

» Urinvägsinfektioner
Många UVI, ofta = Flicka
Inga/få UVI, sällan = Pojke

» Viktuppgången
Mycket viktuppgång i början = Flicka
Lite viktuppgång i början = Pojke

Resultat
Pojke = 11
Flicka = 5

Så det stämmer ju :D

annie wants a baby now

Kom just på, att om jag går över tiden och måste bli igångsatt, så är det rätt så exakt en månad kvar innan vi blir föräldrar. Rätt deprimerande. Väljer istället att tänka att innan alla löven har gulnat på träden och trillat ner, så har vi vår bebis. Tänk att man kan längta så mycket till hösten, det som annars är den tråkigaste tiden! Skolorna börjar, semestern tar slut, det blir allt kallare och kallare, och man grämer sig över allt man inte hunnit med under sommaren. Men i år har jag inte kunnat tänka på annat än att jag vill att det ska bli september. Och nu är det 18 dagar kvar!

Idag har vi varit hos barnmorskan, och senare i veckan ska jag ringa MVC och be att få byta, det fungerar inte att ha henne. Jag blir alltför upprörd när jag har varit där och idag stod jag och bölade utanför efter mötet. Hon lyssnar inte alls på vad jag säger, och avfärdar mig bara när jag försöker förklara något. Hon kommer inte ihåg vad hon har frågat förut, och kan under ett och samma möte fråga om vi har gått föräldrautbildningen, inte bara en gång - utan två tre stycken. Varenda gång. Och hon frågar flera gånger vad jag har tänkt mig till förlossningen, och vad för kön barnet har... Tycker i alla fall att min egen barnmoska borde minnas att jag ska få en son, lite minne kan hon väl ha i alla fall? Och dessutom tappade hon bort mitt urinprov. Jag lämnade en urinodling där i början av augusti för att se om jag hade urinvägsinfektion. När jag var där några dagar senare frågade hon om jag hade lämnat någon urinodling, och jag förklarade att jag gett HENNE det tidigare i veckan. Sedan dess har hon frågat vid varje möte om jag har lämnat något urinprov, hon glömmer alltså varje gång. Idag blev jag så sur att jag snäste till "ja, jag gav dig ett i handen för en månad sen, och du frågar varje gång om jag lämnat något, så då måste du ju ha glömt det eller tappat bort det!". Hon skyllde på undersköterskorna. Och förklarar hon allt med att vi är så "unga" och skrattar åt det. Som att vi inte fattar något på grund av vår ålder. Klarar inte av folk som baserar sin åsikt om en beroende på åldern, hon är vår barnmorska och det enda hon ska lägga tid på är mitt och barnets välmående. Ja jag är sur, märks det? hahaha
Imorgon ska vi dit och lämna ett morgonurinprov i alla fall. Och sedan ska jag ringa dit och boka om nästa besök till den andra barnmorskan där. Hon som jag hade förut, men när hon hade semester så fick jag gå till den andra, och sen fick jag aldrig komma tillbaka.. Jag får hellre en tid mitt på dagen så att Jocke inte kan följa med, än att gå till den dumma barnmorskan. Man får säga så när man är gravid, kan ju skylla på hormonerna. Alla värden och allt var bra i alla fall

tänkvärt

Till alla de som undrar om man verkligen är redo för att skaffa barn så har jag hittat världens bästa citat som verkligen stämmer in på hur det känns:

"Det handlar inte om att vara redo,

man kan aldrig vara redo för något som man inte vet vad det är.

Det handlar mer om mod.

Att våga välja"

"jag vill kunna kramas igen utan att det är något mellan oss" -Jocke

Ännu en ny vecka. Kommer närmare och närmare för varje dag, det är ju inte särskilt konstigt då att man börjar bli nervös! Varje vecka planlägger jag vissa saker som jag ska göra, sådant som jag vill ska vara gjort innan bebis kommer - jag antar att man kan säga att jag "boar". Förra veckan tvättade jag alla fönster och klippte gräset. Den här veckan ska jag städa. Så idag har jag dammat, dammsugit och torkat golvet i hela lägenheten. Senare i veckan tänkte jag städa toaletten. Det fungerar inte riktigt att planera in något varje dag, det beror ju helt på hur mycket ork jag har den dagen och hur länge jag sover (och hur uutråkad jag är). Annars under dagarna försöker jag få undan vardagssysslorna, som att ta hand om disken och tvätten, samt hålla det fräscht i köket. Så som jag vill att det ska se ut när vi kommer hem från BB helt enkelt! Skulle ju inte vara så kul att komma hem med en nyfödd bebis till en skitig lägenhet, och då varken ha ork, tid eller lust till att städa, speciellt om man får gäster hela tiden.

Även denna helg har varit händelserik det känns liksom som att man försöker pressa in så mycket aktiviteter som möjligt på den lediga tid man (Jocke) har. Under fredagen så åt vi en mysig middag hemma, och åkte sedan över till Pepper och Kribbe. Där kollade vi på världens längsta film, Rose Red. Jocke sov nog hela filmen skulle jag tro, så därför kollade vi bara på de två första timmarna innan vi åkte hem och las oss - Jocke skulle nämligen jobba på nästa dag. På lördagen tog jag det lungt (som vanligt), och gjorde en kycklingpaj som Dennis skulle ha med sig på en kräftskiva (ja,jag är en jätte snäll syster, jag vet). På kvällen myste vi framför tvn med varma mackor innan det blev full rulle. Först åkte vi till Hunga till Tobbe, för att sedan åka hem till honom i Gnesta och hämta grejer, och dessutom hämta upp Pelle och hans syster och skjutsa även dom till Hunga. Där var det någon typ av tillställning - vet inte riktigt om man kan kolla det fest riktigt. En del folk, massa hundar och gitarrspelande. Vi stannade inte så länge där, utan åkte till Peppe och Kribbe där även Krisse var. Där försökte vi återigen se klart filmen men det gick inte så jätte bra. Vi kom dit så sent, så blev trötta på en gång, och man är ju inte så pigg som man brukade va ;) Men ändå kul att få träffa alla, man vet ju aldrig när det blir "sista" gången innan bebben kommer!
Igår åt vi middag hos mina föräldrar, alltid lika trevligt. Nu i veckan tänkte vi försöka bjuda in oss på middag hos Jockes föräldrar.
Var rätt sur i helgen. När vi kom hem från Peppe och Kribbe i fredags hade någon idiot kastat äpplen på mina omsorgsfullt tvättade fönster! Och det kan inte vara så att det är någon som har "råkat" heller, eftersom det var sovrumsfönstrena som är lite dolda bakom förrådet, så det är någon som försökt pricka. Och det var flera äckliga märken över hela fönstrena, och äppelbitar som skvätt överallt, upp mot taket, över hela uteplatsen osv. Så undrar om det är någon som kastat äpplen på en random lägenhet, eller om det är någon som vill jävlas med just oss? Typiskt att det skulle hända precis efter jag tvättat dom, så att jag fick göra om allt - jätte kul när man anstänger sig när man är höggravid liksom. Tydligen hade ingen av grannarna haft samma problem, så man undrar ju.

Och nytt på bebisfronten? Jo, jag tror nog att det börjar hända grejor nu! Jag fick ett speciellt sorts te av Peppe som ska "hjälpa" förlossningen lite på traven, hallonbladste är det. Redan första dagen med téet började slemproppen gå (ursäkta språket), och nu de senaste dagarna har allt mer och mer lossnat. Så vem vet, snart kanske det är dax? Har även haft rejäla förvärkar de senaste kvällarna, så förhoppningsvis händer det grejer nu! Fortsätter dricka några koppar av téet varje dag, gå promenader och äta färsk ananas (som tydligen också ska hjälpa). Nu ska han ut! Har en jätte bra plan om hur han ska komma i helgen, som förhoppningsvis kan man lyckas med det, hahah. Jag vill verkligen inte gå över tiden, och jag orkar inte vänta en dag till nu, så tar till alla knep jag kan!

Har även lyckats lösa skoproblemet! Det börjar ju bli lite kallt och otympligt med fopptofflorna, som dessutom börjar bli lite för små för mina svullna fötter - men Peppe var snäll nog att låna ut ett par skor som jag faktiskt kan ha. Att det kan kännas så fantastiskt att återigen ha skor på sig! Har även fått låna en del böcker om barn, barnmat, sovvanor osv. Idag började jag läsa den om sovvanor, och sedan tidigare håller jag på med en som handlar om att föda barn. Alltid lär man sig något liksom! Och imorgon är det dax för barnmorskebesök gen :)



vecka 38

Tippar snart framåt...

 



Är det möjligt att veta om man väntar en pojke eller en flicka, om man inte sett det på ultraljud? En ledtråd är vikten - pojkar tenderar att vara något större än flickor. I vecka 39 väger bebisar mellan 3 kg och 3,2kg, men fortsätter bygga upp det lager underhudsfett som hjälper till att hålla dem varma utanför livmodern.

Bebisens inre organ finns på plats, men lungorna tar längst tid att utvecklas färdigt. Även efter födelsen kan det ta några timmar innan andningsrytmen etableras. När bebisen precis är född kommer man att undersöka den och bedöma resultatet enligt Apgar-skalan.

Undrar du vilken ögonfärg ditt barn kommer att ha? De flesta kaukasiska barn föds med mörkblå ögon och den ögonfärg de så småningom kommer att få, vare sig det är bruna, gröna, gråa eller blå ögon, inte visar sig förrän efter flera veckor eller t o m månader. Ditt barns ögonfärg vid förlossningen kommer att förändras i kontakt med ljus. De flesta barn av afrikanskt eller asiatiskt ursprung har mörkgrå eller bruna ögon vid födseln, men den exakta nyansen visar sig inte förrän efter sex månader till ett år.

Läs hur du hanterar förlossningens början, utifall att den skulle sätta igång redan nu. Titta igenom våra kapitel om nyfödda barn, så får du all information du behöver om den skatt du bär på.

Ladda ner och skriv ut vår veckoplanerare för graviditeten!

OBS: Du kan se en tabell med genomsnittlig längd- och viktutveckling under graviditeten här. Forskning har visat att barn utvecklas i sin egen takt – även i livmodern. Sidorna om fostrets utveckling är en allmän guide till hur din bebis växer

MINA EGNA ANTECKNINGAR
Såhär känner jag mig

Trött. Och trött på att vara gravid! Men förväntansfull, man börjar ana "slutet" nu!

Det här tänker jag mycket på

Att få dagarna att gå

Det här oroar jag mig över

Nervös över amingen... Jag vill så gärna men är rädd för att misslyckas på något sätt

Mina mest använda plagg just nu:

• foppatofflor, får inte ner fötterna i något annat, lika bra det - kan ju inte direkt böja mig ner och knyta några skor
• har återgått till mjukisarna jag hade de första månaderna av graviditeten
• sportbh, skaver inte lika mycket
• Jockes tjocktröja, det börjar bli kyligt nu, och har inget annat värmande som faktiskt täcker magen någorlunda

Graviditetssymptom

• Humörsvängningar, glad ena sekunden, jätte ledsen andra
• halsbränna
• kissnödig heeeeeeeeela tiden
• konstig känsla av att alla tarmar kommer trilla ut när jag reser mig
• så extremt jävla svullen om händer, vader och fötter att det känns som att dom är täckta av blåmärken och går inte att röra ordentligt
• sammandragningar/förvärkar
• andfådd av minsta fysiska ansträngning, typ resa sig från soffan
• bröstmjölk

för- och nackdelar med att vara gravid

Fördelar

• Man har en anledning att inte göra ett skit, man varken kan eller orkar
• Folk tycker synd om en och erbjuder hjälp, skjuts hem när man går, eller att gå före i kön i mataffären eftersom man ser så stor och trött ut
• Så fort man blir gravid är det som att man ingår i en hemlig klubb med alla andra gravida eller som har barn.. Vi vet liksom något inte många andra vet! Typ
• Man kan äta VAD SOM HELST utan att få dåligt samvete, "man äter ju för två"
• Man kan skylla ALLT på hormonerna
• Man får sova vilken tid på dygnet som man vill
• Man känner sig speciell, trots att man genomgår något som ungefär hälften av alla människor på jorden kommer eller har varit med om
• Man får en helt egen liten bebis

Nackdelar

• Man orkar inte göra något, även om man vill
• Ens kropp är helt plötsligt allmänhetens egendom, vem som helst får ta på en utan att fråga, och alla får visst kommentera hur man ser ut
• Man förväntas att ständigt vara lycklig och le mot alla gamla tanter man möter trots att man bara vill lägga sig på backen och skrika (men då kommer man ju inte upp igen)
• Ens omkrets är nästan lika lång som ens längd
• Man minns inte längre hur ens fötter ser ut eftersom man inte sett dom på flera månader
• Man svullnar så mycket att man knappt får i fötterna i foppatofflor och händerna är oigenkännliga
• Bara man har en sak planerad under dagen så känns hela dagen fullbokad och man vet inte om man kommer hinna med, typ hänga tvätten
• Att vänta. Och vänta. Och vänta. Och vänta...
• Man blir helt fixerad och stirrar på alla gravida och alla barn man ser

volvo 960

Vi säljer bilen! Klicka här :)

ultraljud

Äntligen! Nu har vi sett vår lilla knut för femte gången, och nu var han helt enorm! Eller enorm och enorm, mycket större än senast, för ungefär 20 veckor sedan. Då var han så liten att hela kroppen rymdes på skärmen, nu fick vi kolla på en kroppsdel i taget! Allt såg normalt ut, han var normalstor, och jag hade normalt mycket fostervatten. En sådan lättnad! Nu behöver jag inte oroa mig över det längre. Hon sa att anledningen till att jag är så pass stor och ligger så högt på sf-kurvan beror på att jag är så liten i övrigt.. Så får väl tro på det! Det var något om att magen putar ut mer då.. Jag är gärna hur tjock som helst bara bebis mår bra! Så nu kan ingen säga att jag är för tjock längre, eller att bebisen kommer vara jätte stor eller att det säkert är tvillingar bara det att dom kollat fel. Haha! Så trött på såna kommentarer, folk fattar liksom inte hur orolig man blir över att något ska vara fel på en när de säger att man är onormalt stor. Man har tillräckligt att oroa sig över som gravid ändå. Hursom, det är helt fantastiskt mysigt att ligga där och hålla den man älskar allra mest i handen, och se detta oförklarliga fenomen som vi skapat på en skärm. SNART får vi hålla honom i våra armar, inte bara känna hans rörelser genom min mage. Ofattbart. Det är återigen bekäftat att det är en liten pojke. Hon frågade om vi visste könet, och sedan att hon sett pungen flera gånger :) Hon kom fram till att han vägde ungefär 3100g, vilket tydligen är helt normalt för min vecka, och att han troligtvis skulle väga under 4000g när han föds, men det kan man ju aldrig lita på :) Det tycks i alla fall inte bli en 5-6-kilos bebis, det är något som jag oroat mig för i ungefär halva graviditeten, (tack alla tanter och gubbar som klappat på mig och sagt att han kommer vara jätte stor) Fick titta på honom ganska länge, eftersom han sprattlade så mycket när hon skulle utföra mätningarna. Lilla vilding! Kollade även livmodertappen och den var inte förkortad, så ingen bebis blir det under den närmaste tiden. Men längtar

Efteråt passade vi på att storhandla, och som alltid när man handlar inser man hur "vuxen" man blivit.. Kan liksom bli överexalterad över extrapris på broccoli, och kan inte sluta prata om hur fantastiskt billigt och bra det är med Ica Basic. Patetisk? Nej, håller nog på att bli vuxen på allvar. Handlade massor i alla fall, kan vara skönt att ha ett lager hemma med sådant man brukar använda när bebisen kommer. Tror nog att man kommer ha annat för sig den första tiden att man helst slipper handla, laga mat och sådant! Jag har även börjat laga mat som räcker till en middag och fryser in, så man slipper tänka på det de första dagarna.
När vi kom hem så åt vi lunch och fixade sedan med bilarna. Jag med min bil, och Jocke med hans. Eller ja, jag städade min bil, mer är jag inte kapabel till! Och nu är den andra bilen ute på blocket, så hoppas vi kan bli av med den innan Melwin kommer. (Ja, jag skrev Melwin och sitter nu och nästan gråter av glädje när jag tänker på att det snart finns en liten krabat som heter det)

Nu ska jag ta och äta lite bullar som snälla Kristin har bakat åt mig :)

jag vill kunna klippa mina tånaglar igen

Har under de senaste dagarna drabbas av något som kan liknas vid seperationsångest. Även om jag bara vill att tiden ska gå, att äntligen få hålla i min lilla bebis, kunna röra mig normalt och slippa vara gravid.. Så kommer man sakna magen! Den enorma, klumpiga obekväma magen.. För ärligt talat, när kommer jag någonsin ha sådan här bra koll på barnet? Han är alltid alltid med mig, och jag behöver inte lämna bort honom till någon. Och så myset med sparkarna och närvaron. Men det ska bli bra skönt att kunna gå på toaletten igen utan någon bråkar med en inifrån. Imorgon är det dags för tillväxtrultraljud! Nervös. Mysigt i alla fall att Jocke är ledig hela dagen, så jag har honom heeelt för mig själv :)

Helgen har varit högst intressant. Tror nog att man ska ta det lugnt de kommande helgerna, har blivit lite mycket sena nätter den senaste tiden, man är ju ingen ungdom längre ;) Det blev lugnt i fredags i alla fall, hemmamys med pizza och godis framför tvn, fast Jocke somnade vid 10 hehe. Men det är mysigt att ha honom sovandes mot min mage, blir alldeles rörd liksom.
Under lördagen var Julia, Malin och Carl-David här och fikade i flera timmar. Alldeles för länge sen vi träffades allihopa! Blev smått melankolisk när jag insåg att det antagligen var sista gången jag såg någon av dom innan jag är mamma. Blir rörd av även det, (ja, allt gör mig rörd nu för tiden, jag är trots allt gravid)
På kvällen var vi över hos Emil på grillfest med massor av människor. Blev återigen dramatik, känns som det blivit det alla de senaste festtillfällena. Vi kanske skulle umgås på ett annat sätt ett tag? haha
Söndagen blev väldigt kort, sov bort halva dagen och gjorde pannkakor som vanligt efter en fest. På kvällen var vi över hos mina föräldrar på middag - för att fira pappa som fyller år idag. Blev som vanligt retad för min storlek, men snaaaaaaaaart kommer jag vara liten igen^^

Och idag har jag varit riktigt duktig! Tvättat alla fönstren och gått till mataffären, själv! Det sistnämda gör jag inte om... Alldeles för långt och tungt att gå fram och tillbaka skälv! Men idag hade jag tur! En man som bor på samma gata stannade längs vägen och frågade om jag ville ha skjuts hem, han tyckte det såg lite "tungt ut" haha. Härligt med så snälla människor. Hursom helst har jag slutat med tabletterna mot sammandragningar nu, så med andra ord är jag fri att röra mig hur mycket jag vill (orkar) eftersom det är helt okej för bebis att titta ut när han behagar! Och nu har vi även en gudfar. Vi frågade min bror Dennis i helgen om han hade lust med det, eftersom det inte finns någon annan som vi tror kan göra ett bättre "jobb". (alltså bli utnyttjad som barnvakt)

vecka 37

Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa.

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är upp till 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar med blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls. A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium).

Ungefär vid den här tiden börjar många kvinnor bli oroliga för att de inte kommer att känna igen när förlossningen börjar. Läs mer om förlossningen här. Vi har information om allt från att skapa en fin förlossningsmiljö till tips för medföljare.

Ladda ner och skriv ut vår veckoplanerare för graviditeten!

OBS: Du kan se en tabell med genomsnittlig längd- och viktutveckling under graviditeten här. Forskning har visat att barn utvecklas i sin egen takt – även i livmodern. Sidorna om fostrets utveckling är en allmän guide till hur din bebis växer.

EGNA ANTECKNINGAR
Såhär känner jag mig

Trött... och klumpig! Men snart så :)

det här oroar jag mig över

blev orolig när barnmorskan sa att jag var för stor och måste göra extra ultraljud.. hoppas allt är bra med bebis!

det här tänker jag mycket mycket på just nu

inget särskilt.. vill bara att tiden ska gåååååååååååååå. Slutar med tabletterna nu i alla fall!

graviditetssymptom

• halsbränna
• sammandragningar
• svullen om händer och fötter
• illamående
• ont i ryggen
• osv