Har under de senaste dagarna drabbas av något som kan liknas vid seperationsångest. Även om jag bara vill att tiden ska gå, att äntligen få hålla i min lilla bebis, kunna röra mig normalt och slippa vara gravid.. Så kommer man sakna magen! Den enorma, klumpiga obekväma magen.. För ärligt talat, när kommer jag någonsin ha sådan här bra koll på barnet? Han är alltid alltid med mig, och jag behöver inte lämna bort honom till någon. Och så myset med sparkarna och närvaron. Men det ska bli bra skönt att kunna gå på toaletten igen utan någon bråkar med en inifrån. Imorgon är det dags för tillväxtrultraljud! Nervös. Mysigt i alla fall att Jocke är ledig hela dagen, så jag har honom heeelt för mig själv :)
Helgen har varit högst intressant. Tror nog att man ska ta det lugnt de kommande helgerna, har blivit lite mycket sena nätter den senaste tiden, man är ju ingen ungdom längre ;) Det blev lugnt i fredags i alla fall, hemmamys med pizza och godis framför tvn, fast Jocke somnade vid 10 hehe. Men det är mysigt att ha honom sovandes mot min mage, blir alldeles rörd liksom.
Under lördagen var Julia, Malin och Carl-David här och fikade i flera timmar. Alldeles för länge sen vi träffades allihopa! Blev smått melankolisk när jag insåg att det antagligen var sista gången jag såg någon av dom innan jag är mamma. Blir rörd av även det, (ja, allt gör mig rörd nu för tiden, jag är trots allt gravid)
På kvällen var vi över hos Emil på grillfest med massor av människor. Blev återigen dramatik, känns som det blivit det alla de senaste festtillfällena. Vi kanske skulle umgås på ett annat sätt ett tag? haha
Söndagen blev väldigt kort, sov bort halva dagen och gjorde pannkakor som vanligt efter en fest. På kvällen var vi över hos mina föräldrar på middag - för att fira pappa som fyller år idag. Blev som vanligt retad för min storlek, men snaaaaaaaaart kommer jag vara liten igen^^
Och idag har jag varit riktigt duktig! Tvättat alla fönstren och gått till mataffären, själv! Det sistnämda gör jag inte om... Alldeles för långt och tungt att gå fram och tillbaka skälv! Men idag hade jag tur! En man som bor på samma gata stannade längs vägen och frågade om jag ville ha skjuts hem, han tyckte det såg lite "tungt ut" haha. Härligt med så snälla människor. Hursom helst har jag slutat med tabletterna mot sammandragningar nu, så med andra ord är jag fri att röra mig hur mycket jag vill (orkar) eftersom det är helt okej för bebis att titta ut när han behagar! Och nu har vi även en gudfar. Vi frågade min bror Dennis i helgen om han hade lust med det, eftersom det inte finns någon annan som vi tror kan göra ett bättre "jobb". (alltså bli utnyttjad som barnvakt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar