Lilla Melwin Monster

Igår kväll var det som att någon bytt bort vår snälla bebis till ett minimonster. Även om han ibland är svårsövd och vaknar hela nätterna, så är han sällan så arg. Han bara skrek och skrek och skrek. Jocke skulle upp och jobba idag så han behövde sova, och jag är ju helt obegripligt trött. Så ingen av orkade riktigt med krånglet, men det är ju inte direkt ett val när det blir så. Vi prövade med allt, och tillslut vägrade han att äta också. Då testade vi att blanda 50/50 med bröstmjölk och ersättning för att göra honom mättare. Fick väl i honom kanske 60 ml, innan han totaltvägrade. Tillslut lyckades vi honom att somna närmare halv tolv. Vi var då båda väldigt tröttna. Tur att jag har Jocke som hjälper mig. Oftast kan man ju hantera när bebis bara skriker, men inte när man inte sovit på så länge.

Igår var jag och Melwin nere på banken, och Lillskiten har nu ett eget sparkonto. Det drar pengar från hans barnbidrag varje månad. Och det bästa är att det är jag som bestämmer när han får pengarna, han kan få dom när han är 18 eller när han är 28. My choice. Just för att han ska använda pengarna till något vettigt.
Sedan mötte jag upp mamma och vi tänkte fika på marsipangården som vanligt. Men det gick INTE. Dom har ju som policy där att barnvagnar tas in i mån om plats, och det förstår man ju eftersom lokalen är liten. Nu var det inte fullt på cafét och inte en enda barnvagn. Då tyckte vi att det var okej att ta in den, eftersom jag inte gärna vill lämna en sovande Melwin ensam på gatan, eller ta in honom och sedan lägga ner honom i en kall vagn. Och det känns ju alltid bäst att ta med vagnen in! Vi möttes i dörren av ägaren som blev väldigt otrevlig när han såg att vi hade vagn med oss, tidigare när han har varit där och jag kommit med vagn så här det inte varit några problem. En gång var till och med 4 eller 5 vagnar där inne! Det gäller ju att i största mån ställa vagnen så att den inte står i vägen. Det är ju lättare när man har större barn som man kan bara in och sätta i barnstol, än småskitar som Melwin som sover i vagnen. Nu gjorde vi så att vi flyttade ett bord och ställe vagnen bredvid, så att det blev trångt för oss men ingen påverkan för andra. Ändå kommer den där mannen och klagar och vill ha ut oss. Han beter sig på ett väldigt drygt sätt så att både jag och mamma tror att han skämtar först. Sen inser vi att han menar allvar, och då säger mamma "jaha.. Då får vi väl gå någon annanstans eftersom du uppenbarligen inte vill ha oss här". Han säger då att det tycker han också. Usch vad ledsna vi blev. Det fånigaste är att vi hade kunnat lösa det om han bara betett sig trevligt. Om han snällt hade sagt att vagnen tyvärr inte får plats, då hade jag kunnat plocka ur själva innerdelen och bära med mig in. Men vi hade ju ingen lust överhuvudtaget att fika där då eftersom han sagt att han ville ha ut oss. Att man kan vara så otrevlig mot sina kunder. Synd för honom också, eftersom både jag och mamma är där så gott som varje vecka, och ofta när jag är där är jag enda kunden, men det tänker han väl inte på.
Vi fick då ta bussen till Vagnhärad och fikade på Trollet, får vi i alla fall var välkomna.