Ett helt år

Idag är det ett år sedan som jag tog ett test med ett förvånande resultat. Även om vi pratat om det länge, och bestämt oss för att försöka, så trodde ingen av oss att det kunde gå så fort. Jag hade känt på mig ett tag att det var något i kroppen som var annorlunda, men trots det kan inget förbereda en för hur det känns att få det bekräftat. Ett litet plus på en sticka kan verkligen få en att Tjuta av glädje. Jag bara satt och stirrade på min bekräftelse, vågade knappt tro mina ögon. Sedan sprang jag ut och hoppade upp i Jockes famn, vi sprang fram och tillbaka i lägenheten, in i badrummet för att återigen kolla testet, hoppade runt i vardagsrummet, in i badrummet igen. Sedan åkte vi och köpte en hel hög test, tog några till och alla var positiva. Men vågar man tro på det? Nej. En liten del av en är så lycklig att man nästan spricker. Men resten av en är sjuk av oro, tänk om något händer? Tänk om.. Många månader gick, illamående, skola, problem. Men hela tiden låg han där och växte som han skulle. Och nu, ett år senare, sitter jag här och håller vår älskade son i min famn. Det kunde inte kännas bättre än så här!

Att ett litet streck på en sticka och ett frö i magen

 kan bli det finaste man någonsin sett

21 januari 20112

21 januari 2013