räcker det om jag älskar dig?

Njuter lite av lugnet, Melwin sover fortfarande och för ovanlighetens skull är jag helt ensam. Vanligtvis brukar jag somna om när Melwin vaknar vid åttatiden för att äta, men idag känner jag mig ovanligt pigg. Lillskrutt har bara vaknat två gånger fram till nu, vid halv tre och runt femtiden. Och då mår man rätt bra faktiskt, plus att det är skönt att komma upp innan tio ibland, just eftersom man då kan äta frukost i lugn och ro.
Kvällen igår var jobbig, Melwin hade väldigt svårt för arr komma till ro, vilket resulterade i massa skrikande. Han brukar ju vanligtvis vara vaken omkring två timmar innan han blir trött och behöver sova. Men igår kväll åt han istället varje gång som vi tyckte att han skulle sova, och när vi försökte söva honom blev han hur arg som helst, och så fort som han fick vara vaken blev han jätteglad. Men så skrek han igen och vi försökte söva honom, då blev han ännu argare osv osv. Vi höll på så i flera timmar. Tillslut skrek och skrek han bara (nej det var inte magen, vi vet hur han är när det är magen som krånglar och när det är övertrötthet). Och inget fungerade. Då känner man síg så maktlös som förälder. Det där lilla knytet som man älskar mest av allt i hela världen är ledsen, och jag kan inte hjälpa.
Jag tänker då ofta, att:

 "jag älskar ju dig bebis! Räcker inte det?

Jag kommer alltid finnas här för dig, alltid alltid alltid.

Du kommer aldrig att behöva känna dig ensam, jag finns alltid här.

Du behöver inte gråta, jag älskar dig så?

Snälla älskade Melwin, jag är ju här för dig, du får allt du någonsin kunnat drömma om.

Snälla bli glad igen".

 

Förstår ni känslan? Som att man min kärlek skulle räcka till för att göra honom glad igen.

 

Tillslut tog vi fram ett gammalt beprövat knep, vagnen. Det funkar inte att hålla i honom när han skriker så, man blir ledsen själv tillslut. Vi bäddade ner honom i vagnen, rullade ihop en matta och jag stod och drog vagnen fram och tillbaka över mattan. Då tystnade han, och somnade. Lilla trötta bebis, det är jobbigt att somna när man är övertrött, det vet man ju själv. Han sov en liten stund i vagnen och vaknade sedan, och kunde därefter somna om hos mig lugnt och stilla, vid halv elva-tiden.