vad skulle vi göra utan melwin?

känns inte som att det var så länge sedan som vi var hemma och var sjuka tillsammans, och det var det inte heller i och för sig. Men den här gången känns det nästan värre, fy alltså (och alla hemska svordomar det går att komma på) Har börjat en penicillinkur nu i alla fall, 2 tabletter tre gånger om dagen, så blir det nog bättre snart. Idag har jag i alla fall inte helvetiskt ont, men hör knappt något och har ingen balans alls. Jag kan inte ligga ner, utan får återigen sitta och sova. Det är värst på kvällarna, då gör det så ont att jag vill skrika ikapp med Melwin. Bara det att det gör för ont att prata. Men som sagt, det finns hopp om bättring nu åtminstone! Tur att vi har världens sötaste  bebis som alltid får en på gott humör!