Sämre och bättre

Idag mår vi nog lite bättre. Kvällen igår var hemsk, både min och Jockes feber steg en grad, och Melwin fick feber. Riktigt hemskt. Jag kan inte minnas när jag hade sådan feber sist, vanligtvis har man ju bara vanliga förkylningar. Måste säga att detta är värre. Därför tog vi beslutet att skjuta upp dopet som vi skulle ha haft på lördag. Vi har känt oss väldigt stressade inför att hinna bli friska tills dess, och det är bara jobbigt. Så vi bestämde redan igår att det inte funkar, och det är väldigt skönt att slippa tänka på det, men det är såklart tråkigt. Men det funkar inte att vi proppar oss fulla med värktabletter och låtsas som ingenting inför så mycket folk, speciellt inte nu när Melwin blivit dålig. De senaste dagarna har han ju i princip bara sovit och varit ledsen. Och man har sett på honom att han har mått dåligt, alldeles hängig, glansig i ögonen och blek. Stackars knuten. Bara det att man har kunnat hålla i honom som en nyfödd bebis utan att han protesterat, han har bara hängt liksom. och natten blev speciell. Melwin somnade vid nio, vaknade en timme senare och fick nappen. Åt gjorde han halv två, sedan vaknade han massa gånger men ville inte äta, utan grät bara och somnade om när han fick nappen. När han vaknade vid åtta ville han fortfarande inte äta, och var jättesnorig och ledsen. Vi droppade lite bröstmjölk i näsan på honom, eftersom det luckrar upp. Då blev han gladare, men har inte velat äta fören nu, halv tolv, bara sovit. Men nu när han ätit var han faktiskt gladare än han varit på flera dagar! Men nu har han somnat om igen.
Vi hade väldigt tur igår. Först handlade Dennis åt oss, lite sjukismat och saker till Melwin, eftersom vi inte kunde åka någonstans. Sen på kvällen ringde kribbe på dörren och lämnade en plåt med fikabröd som Peppe bakat åt oss. Hur snällt som helst! Då kändes  det lite bättre