efter förlossningen

Kvällen på förlossningen
Onsdag

Två dagar efter förlossningen.
Fredag



6 dagar efter förlossningen
Onsdag

8 dagar efter förlossningen
Fredag

19 dagar efter förlossningen

Vad händer då egentligen efter man fött barn? Förutom det uppenbara att man plötsligt har en bebis.. För det första har man ont. Länge. Och det är nästan värre än värkar, eftersom man vet att man inte får ut något av det, och man vet inte när det slutar göra ont. Man är svullen nertill, och om man som jag sprack - så är man även sydd. Och det svider så in i bara helvete. Milt uttryck. De första dagarna kunde jag knappt sitta ner, det gjorde ont att resa sig upp, allt gjorde ont! Var faktiskt otympligare än när jag var gravid, vilket inte vill säga lite.. Jocke fick återigen agera min assistent och hjälpa mig av och på med kläderna. Och att kissa... Aj aja aj säger jag bara. Man vågar liksom inte ens nysa eller hosta till eftersom det då drar hemskt hemskt mycket.
Och så blöder man. Och det är riktigt riktigt jobbigt. Direkt efter förlossningen har man värsta störtfloden (ursäkta om ni  tar illa upp, säger bara som det är) som håller i sig några dagar, sedan är det som att ha riktigt rejäl jävla mens. Typ. Som tydligen kan hålla i sig i upp till 8 veckor. Förutom det så har man eftervärkar, det är när magen drar ihop sig igen, och det gör också rätt ont. Och man blir liksom trött i magen.. De första dagarna kunde jag knappt gå eller röra mig just på grund av den skumma smärtan i magen. Förutom det så hade jag ont i ryggen i början, tog ju epidural och det känns ungefär som att man blivit slagen upprepade gånger i ryggen. Sådana här saker är man liksom inte riktigt medveten om när man bestämmer sig för att skaffa barn. Det är först nu som jag inte har ont ööööverallt längre.
Sen är det ju brösten. Först har man ont för att man är ovan vid amning och får sår, sen helt plörsligt fylls dom med mjölk så att det känns som att dom ska sprängas. Och så är det hormonerna! Amningshormonerna är nog värre är graviditetshormonerna, gud vad man gråter! Jag har i alla fall tur och gråter av lycka, inte av att jag är ledsen, typ " jocke jag älskar sig sååååå buhuuuu"

Om jag skulle göra det igen?
Utan tvekan