en tur in på förlossningen

Idag blev det ett litet äventyr! Har den senaste tiden haft väldigt mycket sammandragningar, de senaste veckorna har det varit flera gånger om dagen. Men under de senaste dagarna har de ökat till att komma ungefär var femte minut. Inte så att de gör ont eller något, men det är rätt irriterande när hela magen blir stenhård och tung, speciellt om det liksom aldrig går över. Det kommer lika regelbundet oavsett vad jag gör, så det fungerar inte att ta det lungt eller något - det är nästan värst när jag ligger i sängen och ska sova. Jag trodde att det var normalt med täta sammandragningar, eftersom det är kroppens sätt att öva inför förlossningen. Men när jag pratade med Anneli igår kväll insåg jag att det kanske inte är normalt med sammandragningar SÅ ofta. Därför ringde jag barnmorskan idag och fick tillsägelse att ringa förlossningen på en gång - vilket jag gjorde och fick order att åka in.
Lite läskigt att åka in till förlossningen så tidigt, man blir ju orolig över att det ska vara något fel eller att förlossningen ska komma igång. Vi är ju inte färdiga med allt än! När vi kom dit fick vi vara i ett förlossningsrum. Jag låg på sängen med två olika mätare på magen. Den ena mätte barnets hjärtslag och den andra mätte intensiteten och hur ofta sammandragningarna kom. Vi fick ligga där inne rätt länge, och det var väldigt mysigt att få ligga under så pass lång tid och lyssna på bebisens hjärtslag! Det var väldigt komiskt att höra hur barnet rörde sig och sparkade mot mätaren, och höra de hårda sparkarna mot revebenen samtidigt som jag kände dom. Lite obehagligt var det såklart att ha koll på sammandragningsmätaren, eftersom barnets hjärtslag ökade jätte mycket när magen drog ihop sig. Hursomhelst visade undersökningen det som jag redan visste, att jag har väldigt mycket sammandragningar. Detta är inte så bra eftersom det kan stressa bebisen, och även göra så att man öppnar sig. Vilket inte är så bra när de är drygt 9 veckor kvar.. Därför fick jag mediciner som skulle minska sammandragningarna. Och ja, jag fick panik när hon tog fram sprutan, men utstrålade säääkert lugn när hon högg den i låret på mig, och låtsades som ingenting. *stolt*. Medicinen heter bricanyl och är egentligen en astmamedicin, men som även fungerar som värkhämmande eftersom den får musklerna i livmodern att slappna av. Sedan fick jag återigen ligga med mätarna på magen för att se om det blev någon förändring. Och det blev det såklart. Blev helt groggy av medicinen, hade hjärtklappning och blev alldeles matt i kroppen, jätte frustrerande. Kollade även pulsen och lämnade ett urinprov.

Haha lite trött :)

Tillsist fick jag träffa en läkare och göra ett vaginalt ultraljud för att kolla att livmodertappen inte var påverkad, och det var den inte :) Blev hemskickad med några tabletter jag ska ta om jag fortfarande har problem med sammandragningar och tillsägelse att jag ska ta det lungt. Därför ska jag nu under de 9 veckorna som är kvar göra så lite så möjligt, vila mycket och inte anstränga mig mer än vad som krävs. Antagligen får jag ställa mig in på att bebisen kommer lite tidigare än beräknat eftersom jag haft så mycket sammandragningar redan. Lite läskigt! Helt plötsligt känns det som att det är mycket mindre tid kvar... Måste skruva upp sängen, bädda i vagnen, osv osv.. Har allt mysjobb kvar att göra, och nu är det dax att ta itu med det :D Har tvättat alla kläder och vikt ner i lilla byrån, så gosigt! tack Krisse för allt! ^^ Det jobbiga nu är att jag redan har lika täta sammandragningar igen.. Så mycket för de värkhämmande! Nu funderar jag på om jag redan ska ta en tablett eller om jag ska ringa in igen och fråga om detta är normalt..

Skönt att komma hem igen, efter flera timmar på förlossningen var man rätt hungrig! Avslutade äventyret med pizza :D