"You look a little convex you know" -Leah

Det är lite komiskt. Så fort man blir gravid så är det som att man bär på en stor skylt som säger:

"vem som helst, kom och ta på mig, peta på mig, klappa på min mage. Prata gärna om hur jag ser ut också, hur nämn flera gånger hur fet jag är"

Det är inte det att jag ogillar när folk nämner hur min mage ser ut, eller klappar på den. Alla mina vänner och släktningar är välkomna att klappa så mycket de bara vill, och det bekommer mig inte när de säger att jag är tjock. Men när för mig FRÄMMADE människor börjar peta på min mage, då blir jag frustrerad. Skulle du vilja att jag började klappa på ditt fett första gången vi träffas? Fråga, så kan du få klappa, men jag är ingen hund som man kan klappa på hur som helst. Den där klumpen framtill på min kropp är MIN MAGE, även om det råkar ligga en bebis däri, så tillhör klumpen ändå MIN kropp. Undrar hur dom själva skulle reagera om jag började peta på deras knäskålar och klappa dom på öronen liksom?
Och det där med att höra hur man ser ut. Mina vänner skrattar jag åt, det är roligt. Men när en främmade tant och gubbe säger att jag omöjligt kan vänta barn i september, och sen diskuterar huruvida det kanske är två eller flera däri, så blir jag faktiskt sårad. Och att dom sedan har mage att säga att det nog är en väldigt kolossal bebis?? Hallå, ALLA BEBISAR FÖLJER I PRINCIP SAMMA VÄXTKURVA TILL OCH MED VCKA 20!!!

Om jag har en extremt mega stor bebis är det omöjligt att se nu. Kanske tanken att jag bara är tjock borde slå dom. Nästa gång ska jag dra i deras magfett och dividera om huruvida han eller hon borde banta eller inte. Men jag är inte bitter, verkligen inte. Jag förstår att gravida kvinnor utsöndrar en viss sorts kraft på omgivningen, man bara stråååålar, så att vem som helst vill ta del av den underbara kraften som en fertil havande kvinna utstrålar. Kom och ta på mig för guds skull!! Skämt å sido, det gör inget när människor jag känner tar på mig, för dom inkräktar inte i mitt personal space :)

Happyface! - Made by Jocke