Nu när jag kommit halvvägs med detta stora projekt, tänkte jag att det kunde vara kul att gå genom vilka olika gravidetssymtom jag har upplevt, både sådana som man kan förvänta sig, och minst sagt oväntade konsekvenser:
- Brösten. Större, ömmande, läckande.. Seriöst, första gången jag såg att det kom mjölk ur dom så kunde jag inte sluta skratta!
- Finnar... Inte bara i överflöd i ansiktet, nu även på axlarna, mellan brösten.. osv
- Illamåndet. Ja man hör om morgonillamående de första månaderna, men man förväntar sig inte dygnet-runt-illamående i vecka efter vecka.. Outhärdligt.
- Tröttheten. Jag förstår inte hur man kan vara så himla trött! I början var det väldigt jobbigt, kunde knappt hålla mig vaken och somnade både i tid och otid, på lektionen, bussen, matbordet.. Ingen plats var för konstig och ingen tid var annorlunda - kunde sova var som helst, när som helst! Det sägs att tröttheten ska bli bättre också efter de första två månaderna, det är fel. Man är inte lika trött bara, men nästan.
- Känslorna. Man brukar skratta åt det, hur lättrörda gravida kvinnor kan vara och liknande. Och ja, detta stämmer, känslosvallet som uppstår när det är god mat till lunch, jag har sovit gott, det finns blommor, när jocke klappar på min mage.. Det liknar inget annat! Ren och skär lycka. Så finns det såklart en baksida på det hela, det är inte bara så att hormonerna gör en lycklig och gråtmild, utan de kan göra en helt förtvivlad också. På värsta tänkbara sätt, obeskrivligt. Man tvivlar på sig själv, omgivningen, sitt förhållande.. Det är sjukt. Men som mamma säger, om det dyker upp knasiga tankar stämmer de oftast inte - utan man ska hålla fast vid det som man tänkte och visste INNAN man blev gravid, då stämmer det oftast.
- Fräknar! Liksom, what the fuck, vad kom de ifrån???
- Svarta hårstrån runt naveln? Litet WTF där med.
- Nästäppa
- Man luktar illa, fråga mig inte, men något är det!
- Torra utslag,hela min kropp skrumpnar ihop, fråga mig inte. Hela jag är torr som ett fnuske!
- Magen knasar, konstant. Det gör liksom ont, om det inte är växtvärk är det ligament som sträckts, eller tarmarna som flyttar sig eller nåt. Och ja, man blir fisig.
- Andfåddheten. Kan inte gå en meter utan att flåsa som en.. jag vet inte vad, häst? Uppförsbackar är en pina, att inte tala om trappor!! Att skynda någonstans är omöjligt, känns som man springer ett maratonlopp..
- Urinblåsan. Det blir liksom lite trångt inne i magen efter ett tag, och vad kommer i kläm? Jo urinblåsan. Barnet ligger och sparkar, vad sparkar han på? Urinblåsan såklart! Varenda rörelse jag gör leder till ett akutbesök på toaletten. Det känns konstant som att något klämmer åt blåsan och gör den mindre än vanligt, så att man bara kan dricka en droppe vatten innan man blir kissnödig. Så att gå i trappor, sätta sig, resa sig osv gör mig extremt mega kissnödig, vilket innebär en sisådär 20 toalettbesök i timmen. Vardagsmotion till max!
- Man blir tjock. Ja ja ja ja, gravidmagar är jätte fint, men på sig själv.. Man känner sig mest bara tjock. Ingen midja och det är inte baaara magen som växer hahahaha
Förutom allt detta... Är det supermysigt! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar