"Bara lite solsken, bara lite värme, bara nån å tycka om"

Man måste verkligen lära sig att uppskatta de små detaljerna i vardagen för att se det positiva i livet. Detta har jag verkligen lyckats bra med de senaste dagarna. Att något så enkelt som att gå och handla kan bli det roligaste man gjort den dagen. Trivs verkligen jätte bra här i vagnhärad och i nya lägenheten. Och det finns flera olika fina vägar när man ska gå och handla, som syns här på bilderna. Såna saker, som blommor i en backe, en mysig lekpark och ett träd i en å kan göra mig så lycklig. Men det beror väl också på vem man delar det med.. Och jag är verkligen med rätt person!

Att vara gravid får en verkligen att fundera mycket.
 På hur jag vill vara som mamma, vad jag ska ta efter av mina egna föräldrar, hur jag vill att mitt barns uppväxt ska bli, och vad som egentligen är viktigt.
Det jag tänker mest på, är att jag vill att mitt barn ska vara stark i sig själv, och bara i sig själv och inte i sitt kön. Självklart ska mitt barn ha en könsidentitet, det ska inte bli någon "hen", men barnet ska inte luta sig helt på det - för man är inte sitt kön. Det är så vanligt med dessa prinsessliknande flickor, som endast kläs i rosa, och från tidig ålder lär sig vikten av att vara FIN. Dessa flickor som i åtta-årsåldern anser sig själva vara tjocka och vill banta, som i tioårsåldern börjar sminka sig, och alltid lär sig att vara flickig, fin och inte vara som en kille - hon ska vara en liten prinsessa.
Och pojkarna som får höra redan på dagis att de är så tuffa, och coola, och stooora pojkar. Sagt med en mycket starkare röst än till flickorna. Pojkarna lär sig vikten av att vara manlig, med allt vad det innebär. Att ha kvinnliga egenskaper ses då som någonting negativt. Kankse därför som killar ofta är stökigare i klassrummen?
 Jag hoppas att vi ska kunna uppfostra ett barn som inte helt lutar sig på samhällets normer på hur man bör vara. Jag vill att barnet ska hitta sig själv, med allt vad det innebär. Om det nu innebär att jag får en liten prinsessa eller en stökig kille, so that's fine. Bara det är deras egna val, och inte min påtvingade uppfostran. Lite genustänk som skiner genom här kanske? Blir lite full i skratt faktiskt.

Och imorgon är det dags! Då ska vi få se den lilla (igen), och ska då om vi kan ta reda på om vi ska få en dotter eller en son! Oavsett vad vi får, så vill jag ha en randig bebis, i alla glada färger som finns! Och grön, mycket grönt ska de va :)