Insåg idag att jag faktiskt inte alls har njutit av att vara gravid. Jag har försökt, det är inte det. Helst av allt vill jag att det ska vara över, mest för att jag inte orkar längre. Ibland skäms jag lite över det, borde man inte konstant vara strålande lycklig över det lilla underverket som växer i ens kropp? Att man oavsett vad ska känna stor glädje över denna tanke, hur dåligt man än mår. Jag menar inte nu att jag inte vill ha barn, det jag säger är att jag verkligen inte tycker om att vara gravid. Det känns som att de flesta älskar att vara gravida, och vill vara det om och om igen... Undrar lite ibland om det är något fel på mig.
Kanske beror det mer på omständigheterna. Medan jag gick i skolan var de svårt att njuta. Den förlamande tröttheten, illamåendet och kräkningarna tog liksom över vardagen. Men det som var det jobbigaste, svårare än vad jag ville låtsas om, var de andra eleverna på skolan. Att veta att folk pratar om en, tittar efter en.. Och att inte veta vad de säger, men ana och tro. Det är rätt jobbigt.
Och nu jobba. Är nog lite för envis, vägrar låta Jocke försörja mig helt, vill bidra med mitt strå till stacken liksom. Det jag inte förstod var att det skulle göra så ont överallt, Tänker att det går väl över.. Men nejdå. Ska prata med dom imorgon om att jobba kortare dagar, kanske börja senare eller något. Tror att det skulle fungera bättre om jag bara fick sova mer, men barnet vaknar ju så fort jag vill sova! Fånigt. Vägrar ge upp helt! Är som sagt för envis för det.
Men snart, snart kan jag börja njuta till fullo av "miraklet", snart ledig! Då ska jag fokusera helt på det som är, och vänja mig vid tanken på att bli "mamma".
Min barnmorska sa idag att hon skulle önska att jag kunde sluta jobba redan nu, men jag vill liksom inte det.. Det är ju så kort tid kvar, även om det känns som evigheter. Vi mätte även magen idag, äntligen! Ligger över "normalkurvan", så är lite för stor för min vecka. Fast det hade jag redan förstått. Mitt järnvärde som var dåligt förra gången var ännu sämre nu, så ska börja ta fler järntabletter än tidigare - så kanske jag börjar må lite bättre :)
Det är klart att alla känner olika för sin graviditet! Det finns så många orsaker till att det kan vara jobbigt med allt som händer i kroppen och att plötsligt vara begränsad på sätt som man aldrig hade kunnat förutse innan. :)
SvaraRaderaJag har själv haft turen att ha en ganska lätt graviditet och jag har nog njutit i fulla drag. Nu på slutet börjar dock lite obehag komma ikapp mig och det börjar bli rätt jobbigt att känna sig som en vandrande basketboll! Men jag njuter ändå av att ha kunnat lära känna min lillstump där inne. Rörelsemönstren och reaktionerna på hur man smeker den på fötter och knän som bara blir starkare och starkare. :)
Om du känner att du inte har hunnit njuta än så kommer du att hinna göra det snart! I annat fall får du vänta och njuta av bebisen sen bara, och det är ju inget fel med det heller.
Lycka till! Kram Ulrika Emini :)