onsdag 29 maj 2013

Det vackraste smycket jag någonsin burit kring min hals, är mitt barns armar.

Eller nåt. Så fick vi tänka i natt. Stackars lilla älsklingen mådde inte alls bra igår. Den föregående natten blev han snorig och vakande ungefär var 40:e minut, så redan igår var jag trött. Sedan kom kvällen, och Melwin blev allt snorigare och varmare. Han ville inte äta, och det lilla han fick i sig kom snabbt upp igen. Så det blev alvedon och nässug för den stackars lilla bebisen. Sedan kunde han inte komma till ro för att sova eftersom han inte kunde ligga ner. Det som tillslut fick honom att slappna av och somna, var att jag hade honom i bärselen, gick runt och vaggade, samt sa : "shhhhhhhhh shhhhhhhhhhh". Så gick vi omkring. Då bestämde vi oss för att ta halva natten var, eftersom ingen av oss kommer att få någon sömn om vi alla försöker sova i sovrummet.  Jag tog första passet, jag och Melwin satt i soffan så kunde han sitta upprätt i min famn och sova. Jag kunde inte röra mig, för då vaknande han. Vid 3 skulle vi byta av och då skulle Melwin först äta. När klockan var halv 4 hade jag fortfarande inte sovit, och även om Jocke tar Melwin då skulle jag inte få sova så länge eftersom han åker till jobbet vid 6 och måste göra sig i ordning innan. Vi kände att det bästa då var att han stannade hemma idag. Jag måste få sova, åtminstone några timmar. Man kan jobba eller plugga med lite sömn (känner jag i alla fall) men ta hand om ett barn.. Risken finns att man gör något fel eftersom man är så trött, i alla fall jag blir helt förstörd så fort Melwin piper när vi sovit illa. Därför var Jocke hemma, och jag fick sova från kvart i 4 till kvart i 7. Hela tre timmar OSTÖRD sömn, helt fantastiskt. Det är nog det som gör att jag inte är SÅ trött idag. Melwin vaknande för dagen vid 9, efter att ha vridit och vänt sig, snuttat och gråtit sig genom de sista timmarna. Så idag tog vi det lugnt.
På något sätt var det rätt mysigt att sitta där mitt i natten med det finaste i världen, och veta att någon behöver mig och hur trött jag än är, är det viktigare att denna lilla människa mår bra och är nöjd. Det är det de innebär att vara förälder.


Lilla feberhjärtat <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar