Ingenting kan förbereda en för den känslan man får när man ser sitt ofödda barn ligga och vinka där inne i magen.. Obeskrivligt. Fantastiskt. Alla andra bekymmer i världen bara flyter bort... Medan man tittar på den lilla varelsen som är min, min lilla bebis. Helt sjukt..
Jag börjar allt mer inse vad som faktiskt håller på att hända. Ja, jag har förstått att jag är gravid, och att graviditeter leder till barn... Men jag förstår liksom inte att det lever någon i mig, någon som jag inte känner än, som kommer att bli mitt barn.. Kommer man någonsin att förstå det? Att just nu, när jag sitter här och skriver, ligger det någon i mig som ständigt rör sig, en liten minimänniska, helt fantastiskt! Inte konstigt att man blir alldeles tårögd.
Jag har även börjat ana den lilles personlighet... Det första vi såg var nämligen rumpan! Som vägrade HEN att visa huruvida det är en pojke eller flicka, eller gör HEN som far sin och gillar att moona? Fötterna lyckades vi även se, och även ansiktet i profil.. Så underbart. Och jag har fått lite olika mediciner mot illamåendet som jag ska prova. Skönt är det i alla fall att det är NÅGON som tycks ha de bra trots mina spyattacker, och bra är väl det egentligen - att HEN inte påverkas av att jag mår dåligt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar