Något som jag ogillar skarpt är folk som inte ser mig. Sådana människor som går i snigelfart precis framför en när man försöker komma förbi. Sådana som stannar precis framför fötterna på en så att man själv snubblar till, helst ska det vara 4,5 stycken på en rad också. Då är det EXTRA irriterande. Då går man där bakom som ett fån och försöker göra det omöjliga, ta sig förbi. Det är då man får en arm slängd i huvudet, eller någon som trampar en på fötterna och så blänger de surt som om dom tänker "vad gör du där bak egentligen? Flytta på dig" Vad tror du jag försöker göra?
Eller när någon avbryter när man försöker säga något viktigt, kanske till och med springer därifrån i ren desperation för att slippa höra vad man säger. Som att det man tänker och tycker inte är intressant, eller är oviktigt.
Detta gör att man känner sig osedd, osynlig, obetydlig rent ut sagt. Och personen ifråga ses som väldigt ouppmärksam, okänslig och egofixerad. Jag gillar inte att känna mig obetydlig. JAG EXISTRERAR OCKSÅ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar