you said that this is crazy, you're a half a world away

Det är vår ute! Satt härom dagen och läste genom alla gamla blogginlägg jag skrivit, och fastnade för det jag skrev i september när allt bara var jobbigt och det var svårt att hålla ögonen öppna:

"Men trots detta är det med en klump i magen jag ser ut genom bussfönstret i
min tjocka jacka. Inte på grund av hösten, nej inte det. Utan på grund av våren.
Våren är som att vakna ur en lång sömn, som att vakna upp ur långvarig koma. Men
om våren aldrig skulle komma, och man bara sover vidare? Nu, idag, i slutet av
september, när hösten har precis börjat, och snart är det vinter, då tycks våren
vara så långt bort. Som något ouppnåeligt. "

Tänk om jag vetat då att jag faktiskt skulle överleva? Inte det att jag bokstavligt talat trodde att jag skulle dö, men ändå. Så undrbart att på något sätt se tillbaka på de månader som gått förbi, det läskiga är bara att jag knappt minns något som hände under den tiden. Som sov jag på riktigt all denna tid.
Men nu är jag vaken, mer vaken än någonsin, och trots allt som händer som är väldigt förvirrande känner jag mig mer tillfreds med livet än någonsin. Även om mina planer för framtiden förändras, vilket är oerhört skrämmande, känner jag mig så sällsamt.. lycklig!

Förutom det, så är det skönt att komma ut med hemligheter som man hållit inom sig så länge, allt blir så mycket mer verkligt när man får prata om det med andra.

Och annars? Det blir många promenader med dig i mitt huvud, en del sömnlösa nätter. Men vad gör de? Lyssnar mycket på musik och funderar, har fastnat för "Two days in February" med de Goo Goo Dolls. Underbar låt, rekommenderar den varmt till andra som gillar att fundera.