Har suttit nu ett tag och gått genom alla gamla mail jag har, sådana som är upp till 5 år gamla, och suttit och skrattat åt mig själv. Att sådant som då verkade så fullkomligt logiskt att skriva till vänner, idag kan kännas så skrattretande. Och att sådant som då inte var kul alls, idag kan få mig att bryta ihop av skratt. Alla dessa mail får en att minnas vad som hände omkring en just när man skrev den där meningen, ett 3 år gammalt mal kan få en att minnas saker man glömt (eller trodde att man hade glömt). Tänk vad några gamla meddelanden kan få en att komma ihåg.. Ibland saknar jag den tiden, fast jag just då bara ville framåt, att tiden skulle gå och ta mig någonstans så att jag slapp växa fast där jag var. Jag ville bort. Men nu när jag har kommit så långt, när jag har blivit en helt annan människa och har allt det jag någonsin kunnat önska mig, så händer det ändå att jag saknar den tiden, den jag var då. Och så undrar jag, om jag hade gjort något annorlunda, ett annat val i ett avgörande ögonblick, vågat mer, försökt mer.. Hade jag då varit någon annan än den jag är idag? Tänk om jag hade vetat då, att jag idag skulle längta tillbaka, hade jag värderat dagarna annorlunda då? För att citera min kära vän Karin:
"Det är inte andra sidan staketet man vill till, för det ligger ju i framtiden.
Det är dom 5 år gamla kalendrarna man vill ha använding för.."
Bjuder på en gammal bild av mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar