Melwin börjar bli för stor för att sova i vår säng. Förut somnade han snabbt in efter han ätit färdigt, och låg ofta still och såg sådär gullig ut ni vet. Nu när han ätit färdigt kastar han sig iväg från mig (eftersom jag ligger ner och ammar, fungerar det inte så bra eftersom han faktiskt kan hamna på golvet. därför måste jag hålla stenhårt i honom) och kastar sig fram och tillbaka, halvt sätter sig upp, drar i fötterna osv. Men om jag håller mig undan och han får nappen, då somnar han minsann av sig själv. Så i insomningsläget vill han bort från mig, men så vaknar jag nästa gång av att han ligger pressad mot mig, med ena foten uppe på magen och handen under min haka. Då är det inte lätt för den här mamman att sova. Inte konstigt att man trillar ur sängen då liksom, när man har en yta på ungefär 3 centimeter att försöka ligga bekvämt på. Andra gånger ligger Melwin helt på tvären, det lustiga då är att han ALLTID har benen åt mitt håll så att han kan sparka på mig, medan han har huvudet mot Jocke. Det är orättvist tycker jag. Tur är väl att han har börjat boxas också, så i natt väckte han även pappan med ett välinriktat slag i ryggen. Behöver jag säga att det gjorde mig väldigt glad? Det ska vara rättvist, det är min filosofi.
Samtidigt är det svårt att ha honom hela natten i spjälsängen. Han ligger i den fram till ungefär tolvslaget, sedan vaknar han och vill äta, och lat som man är, orkar man inte hålla på att krångla med omnattning och försöka lägga ner honom utan att han vaknar. Speciellt inte när man vet att man snart får göra om det igen. Vi får helt enkelt köpa en till 90-säng så att vi alla tre har en varsin.
Och dum som man är kan man ju heller inte somna på kvällen fören man flyttat över bebisen till sig. För det är ju trots allt det mysigaste som finns.
eftersom jag inte direkt kan ta kort på hur vi sover på natten, får ni här bilder på hur duuuuktig knuten är på att stå på alla fyra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar