att se världen från ett annat perspektiv

Igår lämnade min arbetsgrupp in en uppsats som egentligen inte behövde vara färdig fören imorgon, vilket innebär att jag varit ledig idag, och att jag är ledig fram till på måndag. Med ledig menar jag att det aaabsolut inte finns något att plugga, underbart! Den här veckan har vi jobbat med ett fältarbete, vi har undersökt hur ensamkommande flyktingbarn integreras in i skolan - ett fruktansvärt intressant ämne och jag har lärt mig massor. Det har varit väldigt intressant att se någon annans vardag, och komma ifrån den här bubblan som Trosa egentligen är. Vi har varit på en mottagningsenhet i en gymnasieskola i Botkyrka och även kollat runt lite i skolan. Mycket tid har vi ägnat åt att diskutera och skriva. Det har blivit en del tidiga mornar och sena kvällar, men det var värt det nu när jag kan vara ledig istället. Sen har jag ju haft Alexsandra som jag kan skratta åt allt krångel och alla problem med - för det blir mycket krångel och problem med grupparbeten. Men det hör väl liksom till antar jag.

Idag har jag bakat och städat (det är ju nämligen en viss herre som råkar fylla år nästa vecka), vi gick en riktigt lång höstpromenad medan Melwin sov och så har vi busat här hemma. Melwin springer runt hela tiden och klappar med händerna, hur söt som helst. Han har varit väldigt mammig hela veckan och tydligen varit rätt kinkig på dagarna. Vissa nätter har han dessutom varit lite krånglig och velat sova nära mig, det är så fruktansvärt mysigt och jag tar varje chans jag får att gosa med honom, men trött blir man. Han sover i stort sätt bättre på nätterna nu, och vaknar inte längre 5-6 gånger per natt, utan vanligtvis runt 2 gånger och äter bara helt otroliga EN gång per natt - och då är det välling! Det är Jocke som tar nätterna nu eftersom han är hemma, istället brukar jag försöka gå upp med Melwin när han vaknar så att Jocke får sova lite extra. Samtidigt som Melwin börjat sova mer på nätterna har han börjat somna tidigare på kvällen och då även vakna tidigare. Det är bra eftersom man då kan få lite egentid på kvällen och jag hinner allt som oftast träffa honom innan jag åker hemifrån. Jag har dessutom nästan slutat amma helt, vilket känns både underbart och smått melankoliskt. Nu ammar han bara runt 2-4 gånger i veckan så snart är det borta helt. Jag har från början känt att det är Melwin som får styra hur länge vi har kvar amningen, och jag tycker själv att runt ett år känns helt lagom. Men självklart hade vi fortsatt om det var det som Melwin behövde, men för numer verkar han nöja sig med att man bara finns där för honom när han vaknar, i somras vägrade han somna om utan amning, så det är ett framsteg.  Min stora kille