Älskade lilla vän. Det är så underbart när Melwin somnar i famnen, då har man tillfälle att ligga snusa denna lilla människa i håret. Annars har han alltid fullt upp och hinner bara kramas lite snabbt innan han rusar vidare, världen är så spännande för honom. Och jag förstår honom.
Ändå är det jag som duger bäst just, så fort jag kommer innanför dörrtröskeln är det bara "määämmmmää" som gäller. Min lilla mammagris, han saknar nog mig lika mycket som jag saknar honom. Men det är svårt att säga att man inte har tid att leka jämt till någon som inte förstår. Han ser ju bara att jag är där, och att jag inte är med honom. Det gör det svårt att få tid med skolarbetet, men på något sätt funkar det ändå - Jocke får hålla Melwin borta så mycket han kan. Man skulle vilja säga "lilla du, om jag får sitta här i en timme och läsa lite så leker vi sedan?" men det går ju inte. Därför får man ta till vara på de lediga stunder man får ihop. Igår var vi uppe i skogen och lekte, vi räknade kottar och kollade på stenar. I lördags var vi på promenad med Jocke och hans vän David. Vi plockade äpplen och gjorde paj, det tyckte lillfisen var jättegott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar